Namn: Martina Wiklund
Ålder: Fyller 22
Yrke: Lärarvikarie.
Bor: I Stockholm, men har rötterna i Borlänge.
Blogg: www.metrobloggen.se/killurdarlings

Har du publicerat dig förut?
Ja, jag har faktiskt publicerat mig förut, då min mamma fick nys om sajten Vulkan på internet, där alla får chansen att lägga ut sitt eventuella mästerverk. Där har jag hittills bara publicerat en bok – en samling krönikor som heter “Och mig kallde de pryd!”. Jättekul! I övrigt har jag publicerat tidningsmaterial då jag jobbat på lokaltidningarna i Borlänge.

Har du egna författardrömmar?
Jag har haft författardrömar och skrivarambitioner så länge jag kan minnas, och ju äldre jag blivit, desto mer har jag insett vilket fantastiskt kreativt sätt det är att uttrycka sig på och just nu håller jag på att färdigställa en poesisamling.

Vad fick dig att vilja delta i den här bokstafetten?
Efter ett helt slumpartat (men mycket glatt överraskande) möte med Unni under Peace & Love-veckan i Borlänge, tipsade hon mig om att vara med efter att jag, näst intill lyrisk, förmedlade mitt eget, stora skrivintresse.

Var det svårt?
Jag kände att jag direkt hamnade i ett angenämt flow, men eftersom det är så mycket som ändå givetvis måste klaffa, var det självklart en utmaning. Dessutom måste ju Unnis röda tråd finnas kvar i de nya kapitlen, det tyckte jag var den roligaste prövningen.

Har du funderat över hur du tycker att boken ska sluta?
Jag har funderat och funderat. Från ett brutalt och helt oväntat slut, till det mer lyckliga, klassiska slutet. Sen kom jag på att det kunde ju faktiskt sluta både oväntat, lite brutalt och lyckligt. Men ska inte förtälja vidare om det här …

Hur känns det att få sitt bidrag publicerat?
Som jag sagt även till Unni och till familj och vänner, så känns det nära på overkligt för mig. Så stort är det! Och att dessutom få medverka i en bok av en författare jag har som förebild, det är bara för bra för att vara sant. Är enormt tacksam över den här upplevelsen och möjligheten. Tack!

Unnis kommentar till Martinas kapitel: Martina drev berättelsen vidare genom att låta Bianca upptäcka ett brottstycke ur Connies dagbok och låta mamman överträda en gräns när hon besegrades av sin nyfikenhet. Författaren komplicerade därmed  istället för att förenkla och ökade spänningen. Martina har levt sig in i Connies känslor, vilket öppnar upp för att läsaren ska få en bättre inblick i vad som händer inom henne och inte bara inom Bianca.