Namn: Elisabeth Clegg
Ålder: 34 år
Bor: Umeå

Har du publicerat dig förut?
Endast några dikter i samband med en Creative Writing kurs på ett college i Manchester.

Har du egna författardrömmar?
När jag var liten funderade jag ofta på att bli författare och jag skrev mycket berättelser/böcker på låg och mellanstadiet.

På senare år har jag utvecklat mitt skrivande genom att delta i kurser/workshops, men det har i huvudsak varit ett fritidsintresse och jag har inte tagit mig tid att arbeta med några större projekt. Som det känns i dag så kommer jag säkert att fokusera på att skriva mer i framtiden. Det klart att det skulle vara roligt att skriva en egen roman.

Vad fick dig att vilja delta i den här bokstafetten?
När jag läste om Unnis projekt så tvekade jag inte en sekund med att delta. Romanen handlar om ett ämne som jag känner väldigt starkt för och så lät det underhållande och inspirerande att man skulle slutföra romanen tillsammans med andra. Jag ville inte heller gå miste om tillfället att få personlig feedback från Unni eftersom hon är min favoritförfattare i Sverige. Det var även tilltalande att Unni beskrev det lite som en skrivkurs så att man slapp känna allt för mycket prestationsångest.

Var det svårt?
Det är helt klart en utmaning att fortsätta skriva på en roman som någon annan har påbörjat. Det svåraste är nog att gestalta huvudpersonerna så att det matchar med hur Unni beskriver dem i första halvan av boken.

Har du funderat över hur du tycker att boken ska sluta?
Jag har en del idéer, men man inspireras ju vidare av medförfattarna hela tiden vilket gör den här processen så spännande och något utöver det vanliga. Det blir ett sant nöje att läsa hur historien förlöper.

Hur känns det att få sitt bidrag publicerat?
Det känns helt otroligt att få medverka i en roman skriven av Unni Drougge. Jag har alltid varit ett stort fan av henne och har alla hennes böcker. Jag är så klart jätteglad och tacksam för det!

Unnis kommentar till Elisabeths bidrag:

Elisabeth skärpte berättelsen avsevärt med att öka dramatiken och skapa en ny konflikt. Det gjorde hon med stor inlevelse i Connies känsloliv. Plötsligt händer det en massa saker som kan leda handlingen åt ett håll vi inte anade. Elisabeth har också ett smidigt språk som rullar ut sig framför läsaren, som lugnt kan luta sig tillbaka och bara åka med.