OBS! Blogginläggen från Connie i det här kapitlet är skrivna av Elisabeth Clegg! Vi kommer att behöva hjälpas åt med vissa kapitel här i sluttampen så att några får flera författare

Jag funderar på att vi fr o m nu inte lägger upp resten av slutet. Vad tycks om det? Vi jobbar ju tätt ihop numera via Gooledocs, så att vi har insyn. Men vid det här laget kommer inga fler medförfattare att delta än dem som redan är inne i gamet. Och vi kanske inte ska röja slutet?

Ja,  den frågan ska givetvis beslutas demokratiskt, så vi får väl se.

Om någon händelsevis undrar varför inga nya kapitel publicerats på länge vill jag bara meddela att vi nu befinner oss i slutspurten och därför behöver ha en pågående intern diskussion om pusselbitarna som ska slipas till. Vi har enats om hur berättelsen ska sluta och jobbar med gemensamma krafter på vägen dit. Det gör vi på Googledocs.

Men nu är det inte långt kvar. Snart har vi alltså skrivit färdigt hela boken. Därmed har vi också bevisat att det går att arbeta på det här sättet.

Face the future!

Lars Eriks raffel börjar på s 337.

Hajar ni att vi börjar bli klara?

/Er medförfattare Bunni

Hallå alla!

Nu har vi äntligen fått ha vår efterlängtade motherfuckin brainstorm. Alla medförfattare samlades (förutom Anja Ek, som tyvärr hade goda förhinder med att signera en bok).

Linda & Lars Erik knäcker nötter

Skulle slutet vara hel- eller halvlyckligt? Sens moral? Röd tråd?

Elisabeth, Jonas och Martina i think tank

Ellinor & Daniel - en grupp i gruppen

Men plötsligt lossnade det. Vi såg filmen. En bra film. Och alla kunde bestämma vilken del de ville skriva. Det tog tre timmar. Som om en kreativ jättehjärna tagit över ledningen. Magiskt!

Lars Erik liknade processen vid ett havandeskap.

Förlossningen närmar sig.

Äntligen kunde vi ta fram bubblet!

Tack alla sköna medförfattare för en oförglömlig workshop! Och tack Anna, som satt vid protokollet.

Nu jävlar kör vi spiken i botten – kiss da future!

Lars Erik är på väg in med ett nytt actionspäckat kapitel, men vi behöver att någon också skriver Connies blogg inifrån dokusåpan. Gör det, ta ut svängarna nu!

Kuss!

Hej hopp, alla! Det kom ett tips på tänkbart slut från en modig kvinna som heter Vivianne Thorsell. Vi publicerar det här, efter hennes tillåtelse, som en liten hint om att det är tillåtet att spekulera kring historiens upplösning.

Bianca lutade sig tillbaka och såg ut över havet. Hon andades ut och vinkade åt Dennis som kom gående med två paraplydrinkar, han höjde den ena lite och log. Fem år hade gått sen hon träffade honom för första gången, och här låg dom nu, på en grekisk ö, Karphatos, känd som vindarnas ö, och njöt av livet. Hon var så lycklig så det kändes olustigt, kunde man vara så här lycklig? När tar det slut?  Nej, bort med sådana tankar. Dennis höjde sitt glas och sa skål.

–Skål älskling, log hon.

– Har du stängt av mobilen? undrade han. Hon nickade. Ja, det hade varit en hektisk vinter och vår. Och nu innan de flög från Sverige hade Connie berättat att hon väntade barn. Bianca skulle bli mormor i höst. Allt hade ordnat sig så bra för Connie, hon hade träffat en snäll man, gift sig och nu skulle första barnet komma. Cuba hade rest ut i världen och jobbade just nu som volontär i Brasilien.  Dennis och Bianca hade gjort succé med sin nya tidning Vindico, en annorlunda modetidning med naturligt stora fotomodeller. Tidningen innehöll även mycket politik utan nån speciell politisk inriktning men med spännande och annorlunda reportage.  Första numret hade innehållit en stor intervju med Bianca om hennes liv med bilder både på henne och Connie. Connie mådde bra nu och hade skrivit en imponerande berättelse om tiden som anorektisk och den långa jobbiga vägen till en sund kroppskänsla.  Där fanns även ett reportage med en känd politiker som hade haft problem med hetsätning i familjen. Bilderna på modellerna hade varit avspända och många kvinnor hade hört av sig och känt sig bekväma och glada. Äntligen ett modemagasin för vanliga kvinnor, en befrielse!  Det hade varit en vinter med teveintervjuer, debattprogram, tidningsintervjuer medmera, Vindicio hade sålt enormt bra för att vara en helt ny tidning på en tuff marknad och Bianca och Dennis var verkligen i hetluften. En del av intäkterna gick till Riksföreningen Anorexi och Bulimi.  Äntligen kände Bianca att hon hamnat rätt och att hon fått upprättelse för den gamla tidningens image.

–Du, i nästa nummer av Vindicio kan väl jag vara på framsidan? utbrast Dennis och kisade mot henne i solen.

– Ja du och Castro, log Bianca.

Enligt min egen smak är kanske detta slut en aning för sockrigt. Jag skulle gärna lägga till en ironisk twist i så fall:

– Nej, men snälla Dennis, sa hon sen, när hon insåg att han menade allvar. Du förstår väl att vi inte kan ha en skäggig karl med sin rufsiga hund på omslaget till en modetidning.

– Varför inte? undrade Dennis och såg förtörnad ut.

Bianca stönade.

– Men har du inte lärt dig tidningsbranschens a och o än? Man måste ha en pingla på framsidan.

– Varför det?

– Men herregud, Dennis! Söta flickor säljer!

Okej, vad känner ni? Vi funderar på att ha en workshop här hos mig lördagen den 19 september där vi spånar fram slutet. Vilka vill/kan delta? Mejla mig: unnidrougge@unnidrougge.com

Puss!

Vi har nu kommit långt i vårt samarbete och jag ska inom kort ge er alla en liten överblick så att vi kan styra handlingen mot dess upplösning. Många trådar ligger ute och väntar på att knytas ihop, men det finns ännu utrymme för flera kapitel till. Ni som ligger i startgroparna kan få hjälp på traven av mig om ni känner er osäkra. Just nu är det ett kapitel på väg som författaren och jag håller på att jobba med.

Men kom gärna med lösa idéer så kan vi sy ihop dem tillsammans! Och har ni bidrag, så skicka in dem. Ni som redan skrivit är också välkomna att skriva nytt.

Jag återkommer med mer info i morgon. Men känn er stolta över vad vi redan åstadkommit!

Puss!

Det har stått lite om vårt projekt, vilket givetvis är grymt. Men vinkeln har blivit felaktig. Vårt samarbete kring Kroppens Befrielsefront har ingenting med Piratpartiet att göra. Även om jag gillar piraterna, och även om Anna, min kompanjon från Xtremecreator är piratpartist, är detta en självständig bizniz.

Alla som är intresserade får givetvis följa projektet och dra slutsatser. Sharing is caring. Men det här är alltså ingen aktion vi genomför tillsammans med PP. Var ni står politiskt spelar ingen roll. Vi skriver en berättelse ihop, that’s it.

Nu till vår gemensamma sak: För att förenkla skulle jag vilja att ni som håller på och skriver ett bidrag just nu mejlar mig på unnidrougge@unnidrougge.com, det underlättar planeringen, och då kan vi också synka bidragen. Ju mer dialog, desto bättre blir resultatet.

Har ni tankar kring vad som ska hända härnäst i boken är det fritt fram att testa dessa här eller diskutera det privat med mig via mejl. Boken är nu uppe i ungefär 300 sidor, så det vore kanon om vi börjar spåna lite mer kring hur det hela ska sluta.

Tänj på gränserna, det är exempelvis fullt möjligt att ta ett hopp framåt i tiden om man känner för det. Eller rota fram en hemlig sida hos någon. Ta inte detta som direktiv, känn er bara fria och låt fantasin ta makten.

Jag längtar verkligen redan efter nästa kapitel!

En del går inåt, andra utåt, men de kompletterar varandra på ett sätt som ibland för tankarna till ett andligt väsen, en övergripande okänd musa.

På måndag kommer ett ypperligt kapitel att tillfogas som skruvar upp spänningen på ett sätt jag själv aldrig hade kunnat förutse. Nästan samtidigt kom ännu ett kapitel från Anja Ek, som visade modet att vara först. Båda bidragen var välskrivna och inlevelsefulla, varför vi bestämde oss för att publicera bägge. Anja fick läsa det andra och sy ihop det med sitt, vilket hon gjorde med vändande post.

Från början hade vi tänkt sålla ut endast ett, men den regeln har vi fått överge eftersom det skulle vara en sådan waste att ställa ett bra bidrag. Det har visat sig att medförfattarna besitter den flexibilitet och skicklighet som krävs för att delvis skriva om sina kapitel så att de fittar in i helheten.

Redan på tisdag kommer vi därför att publicera även Anjas nya bidrag, så att ni som funderar på att skriva slipper överlappa.

Om ni redan skrivit – dra er inte för att skicka in! I regel går det nämligen att ändå foga samman delarna.

Håll nu utkik, kära medarbetare, efter måndagens och tisdagens publiceringar!

Puss! / Bunni

Nu är ännu ett utvalt bidrag publicerat. Kapitel 29 börjar på s 224 i blädderboken. Författare är Martina Wiklund som även skrev kap 25.

Alla som redan medförfattat är således både lämpade och välkomna att fortsätta.

Martina plockade snyggt upp aktivist-tråden igen och skapade en överraskning som kändes både läskig och lovande.

Om projektet fortlöper med samma kreativitet har vi planer på att senare försöka sammanföra alla deltagare i en workshop där vi kan hjärnstorma fram hur boken ska sluta. Bli en av oss! Skriv!

NÄSTA DEADLINE ÄR FREDAGEN DEN 24 JULI!

Kräm från Xtremecreator & Bunni