Hej hopp, alla! Det kom ett tips på tänkbart slut från en modig kvinna som heter Vivianne Thorsell. Vi publicerar det här, efter hennes tillåtelse, som en liten hint om att det är tillåtet att spekulera kring historiens upplösning.

Bianca lutade sig tillbaka och såg ut över havet. Hon andades ut och vinkade åt Dennis som kom gående med två paraplydrinkar, han höjde den ena lite och log. Fem år hade gått sen hon träffade honom för första gången, och här låg dom nu, på en grekisk ö, Karphatos, känd som vindarnas ö, och njöt av livet. Hon var så lycklig så det kändes olustigt, kunde man vara så här lycklig? När tar det slut?  Nej, bort med sådana tankar. Dennis höjde sitt glas och sa skål.

–Skål älskling, log hon.

– Har du stängt av mobilen? undrade han. Hon nickade. Ja, det hade varit en hektisk vinter och vår. Och nu innan de flög från Sverige hade Connie berättat att hon väntade barn. Bianca skulle bli mormor i höst. Allt hade ordnat sig så bra för Connie, hon hade träffat en snäll man, gift sig och nu skulle första barnet komma. Cuba hade rest ut i världen och jobbade just nu som volontär i Brasilien.  Dennis och Bianca hade gjort succé med sin nya tidning Vindico, en annorlunda modetidning med naturligt stora fotomodeller. Tidningen innehöll även mycket politik utan nån speciell politisk inriktning men med spännande och annorlunda reportage.  Första numret hade innehållit en stor intervju med Bianca om hennes liv med bilder både på henne och Connie. Connie mådde bra nu och hade skrivit en imponerande berättelse om tiden som anorektisk och den långa jobbiga vägen till en sund kroppskänsla.  Där fanns även ett reportage med en känd politiker som hade haft problem med hetsätning i familjen. Bilderna på modellerna hade varit avspända och många kvinnor hade hört av sig och känt sig bekväma och glada. Äntligen ett modemagasin för vanliga kvinnor, en befrielse!  Det hade varit en vinter med teveintervjuer, debattprogram, tidningsintervjuer medmera, Vindicio hade sålt enormt bra för att vara en helt ny tidning på en tuff marknad och Bianca och Dennis var verkligen i hetluften. En del av intäkterna gick till Riksföreningen Anorexi och Bulimi.  Äntligen kände Bianca att hon hamnat rätt och att hon fått upprättelse för den gamla tidningens image.

–Du, i nästa nummer av Vindicio kan väl jag vara på framsidan? utbrast Dennis och kisade mot henne i solen.

– Ja du och Castro, log Bianca.

Enligt min egen smak är kanske detta slut en aning för sockrigt. Jag skulle gärna lägga till en ironisk twist i så fall:

– Nej, men snälla Dennis, sa hon sen, när hon insåg att han menade allvar. Du förstår väl att vi inte kan ha en skäggig karl med sin rufsiga hund på omslaget till en modetidning.

– Varför inte? undrade Dennis och såg förtörnad ut.

Bianca stönade.

– Men har du inte lärt dig tidningsbranschens a och o än? Man måste ha en pingla på framsidan.

– Varför det?

– Men herregud, Dennis! Söta flickor säljer!

Okej, vad känner ni? Vi funderar på att ha en workshop här hos mig lördagen den 19 september där vi spånar fram slutet. Vilka vill/kan delta? Mejla mig: unnidrougge@unnidrougge.com

Puss!