Heja oss!

Nu ligger ett nytt bidrag uppe. Jag delade upp det i två kapitel eftersom författaren varit så flitig med tangenterna. Kapitel 33 och 34, alltså.

Stolta och glada vill vi härmed presentera en ny medförfattare:

Namn: Lars Erik Larsson
Ålder: 69 år
Bor: Västerås
Yrke: Golvläggare (numera pensionerad)

Har du publicerat dig förut?
Har aldrig publicerat det jag har skrivit men jag har planer på att försöka få en bok utgiven som jag har jobbat på länge.

Har du egna författardrömmar?
Drömmen har nog funnits där länge. Kanske är det läge för det nu även om det är i senaste laget, Unnis projekt kanske får mig att ta en allvarlig funderare, det är ju långt innan jag blir hundra år så jag har ju lite tid på mig.

Vad fick dig att vilja delta i den här bokstafetten?
JJag visste mycket väl vem Unni var, har läst hennes bok Heroine och gillade hennes språk och sätt att skriva och jag tyckte att det var ett bra sätt att testa sig själv och jag hoppas att Unnis idé kan få flera att försöka skriva, det är ett alldeles ypperligt tillfälle om man vill göra allvar av sina författardrömmar och kanske kan det bli en injektion för förlagen att våga satsa på dolda förmågor, så att vi får se flera liknande projekt som Unnis.

Var det svårt?
Just detta avsnitt hade jag ganska klart för mig hur det skulle se ut, det var bara att skriva ner det jag tänkte så det flöt på ganska bra.

Har du funderat över hur du tycker att boken ska sluta?
Jag vill att spänningen ska skruvas upp ytterligare och kulminera i något dramatiskt men vet inte vad. Jag vill inte att någon ska bli dödad utan att det blir ett bra slut.

Hur känns det att få sitt bidrag publicerat?
Det känns verkligen upplyftande att kunna läsa sin egen text på internet, verkligen roligt och jag är glad att jag fick vara med.

Unnis kommentar till Lars Eriks bidrag:

Det var med höjda ögonbryn och spänd förväntan som jag följde hur Lars Erik tog in en ny aspekt av livet på Gullhaga. Hans kunskaper i hantverk kändes autentiska och intressanta, och hantverkarna han beskrev blev så tydliga att man nästan kunde känna hur de luktade. Extra glad blev jag av att han inte gjorde Biancas och Dennis relation enklare, utan istället förde in deras rädsla i den sexakt som äntligen blev av och som fick deras nakenhet att framkalla känslor av hjälplöshet och frustration. I slutet uppstod en ordentlig cliffhanger. Well done, Lars Erik!