FÖRSTA BIDRAGET!
OBS! Viktigt meddelande till er som är med och skriver färdigt Kroppens Befrielsefront!
Bidrag har börjat komma in redan, och jag tog mig friheten att publicera det första, eftersom det var en modig tjej som snabbt tog det första steget. Det börjar på s 194. Läs det! Har ni redan skrivit går det säkert att ändra så att ni kan foga in det. Jag hjälper såklart till att pussla och pyssla, det är ju det jag är till för och jag tycker bara att det är kul.
Jag inser att jag måste förkorta tiden för varje nytt kapitel, annars kan många bra bidrag gå till spillo.
Därför ska vi försöka föra en löpande diskussion här på bloggen om den fortsatta handlingen. Processen är dynamisk och organisk, den är ny för både mig och för er.
De bidragsgivare som skrivit bra, men som överlappar får en personlig vägledning av mig för att kunna ändra en del i texten och gå vidare.
Ni får hemskt gärna ställa frågor till mig om ni undrar över något, exempelvis om ni har en idé om hur det ska fortsätta. Ta ut svängarna! Och gör det gärna med lite humor.
Nästa deadline är nu på måndag 6/7 kl 12.00. Kör!
Här är en presentation av den första medförfattaren. Kräm för henne!
Anja Ek
43 år
Frilansskribent. Skriver reportage åt veckotidningar och månadsmagasin.
Bor med min man Stefan 43 och barnen Joel 19, Jesper 18 och Victor 8
år i Karlskoga.
Flitigt publicerad i veckotidningar och månadsmagasin. Kommer ut med min första barnbok på egna förlaget “Sweet Worlds Poetry” i september, som är den första boken i en serie. Deltar på Bok och Biblioteksmässan i Göteborg i September med den. Har också precis skrivit klart min första roman, en kriminalhistoria som jag haft ambitionen att göra lite annorlunda än andra kriminalromaner, där mord avverkas på löpande band utan några känslomässiga konsekvenser för anhöriga och andra inblandade.
Jag lever i dag på mitt skrivande, men min dröm är att kunna leva på att skriva fiction. När jag läste om det här bokprojektet bestämde jag mig för att jag skulle vara en av medförfattarna. Jag sa det till min man och han svarade. Jag vet att du kommer att bli det, sa han. Jag är så lycklig över att det blev så! Tack, tack tack.
Jag skrev mitt kapitel samma dag som du lade ut sista delen på bloggen. Jag tycker inte att det var så svårt, för jag gillar verkligen ditt sätt att skriva och jag kände, inte minst efter att ha lyssnat på “Boven i mitt kärleksdrama” att vi skriver inte alldeles olika, du och jag. Jag har just nu ingen uppfattning om hur “Kroppens befrielsefront” kommer att sluta. Det är något som kommer att växa fram. Det är samma med min roman “När löven faller” som utkommer på eget förlag inom kort. Det är inte alls det slutet jag hade tänkt mig från början.
Bli Unnis
[...] Unni Drougge ringde mig förra veckan och berättade att jag kommer att vara medförfattare till hennes nya roman ”Kroppens befrielsefront”. Det började med att jag läste hennes modiga och självutlämnande roman om sitt destruktiva förhållande, ”Boven i mitt drama kallas kärlek”. Eftersom jag kände igen mig väldigt mycket i hennes berättelse så skickade jag, via Facebook, ett mail till Unni. Efter två dagar fick jag svar. Då letade jag upp hennes blogg, lade den till mina favoriter och bara ett par dagar senare läste jag om hennes annorlunda bokprojekt ”Kroppens befrielsefront”. Efter att ha skrivit halva boken själv inviterade hon andra hågade att skriva färdigt den, kapitel för kapitel. Jag kände mig kallad. Dels för att jag gillar Unni, men också för att jag känner ett slags släktskap med henne, inte enbart för att vi har samma historia. Och naturligtvis ville jag göra det för att jag helt enkelt älskar att skriva.Så när Unni lagt ut sina sista kapitel och kastat upp stafettpinnen stod jag beredd och fångade den. Jag satte mig ner och skrev redan samma dag. Hon hade gett oss två veckor. Jag skickade in mitt kapitel två dagar senare. Dagen efter ringde Unni. Hon hade precis läst mitt kapitel och var rörd och jätteglad och hade bestämt att det skulle med i boken, trots att det bara gått två dagar. Jag blev överlycklig. Är fortfarande överlycklig. Tack Unni och tack min lyckliga stjärna och alla andra som tror på mig. Unnis blogg. [...]
Häftigt att ha kommit så här långt i boken, nu börjar den riktigt spännande delen. Har just läst klart Anjas kapitel. Ruggigt bra, hon fördjupar och förtätar, precis när det behövs. Det sista avsnittet är rent magiskt…
Grymt Jonas! Tack för att du skriver. Författarna behöver känna feedback. Jag är själv jättenyfiken på fortsättningen.
Tack Jonas för din feedback. Och jag håller med om att det börjar bli riktigt spännande nu. Börjar bli sugen att skriva ett kapitel till…
Hej..
Jag råkade halka in här på Unnis sida, jag har läst en del
av befrielsefront, har kommit till sidan 24 men fortsätter
att läsa, tycker det verkar spännande och intressant…
Är imponerad av alla duktiga människor som skriver, det
verkar vara många kvinnor som är angagerade i skrivandet,
någon enstaka Man
Kommenterar mera när jag har läst ikapp
Själv så bloggar jag på Hanky “LE Blogg”
Har varit angagerad i Catrine da Costa
och skrivit en del inlägg
Ps. för en del år sedan läste jag Heroine
som Unni har skrivit, gillade den…
Jag tycker det här kapitlet var som gjort för att inleda stafetten med. Passar kanonbra som fortsättning där Unni avslutade sitt skrivande. Märks verkligen att det är duktiga skrivarförmågor och talanger, helt enkelt ett utmärkt sätt att samla dem på tycker jag.