Sådär, nu är vi på banan!

Bidrag nr 2 är rykande färskt. Det börjar på s 205 i blädderboken.

Från och med nu kommer också all aktivitet kring Kroppens Befrielsefront att pågå här på Kiss the Future-sidan.

Alla är välkomna med synpunkter och diskussioner om fortsättningen på boken. Det skulle också kännas konstruktivt om medförfattarna deltar i en löpande utvärdering. Därför lämnas inloggningsuppgifter till de bidragande stjärnskribenterna.

En donationsknapp har installerats för dem som vill skänka en slant åt projektet. Hälften av beloppet går oavkortat till Riksföreningen Anorexi/Bulimi-Kontakt, återstående används till projektets egna kostnader. Läs mer om regler och villkor här.

Skrivbidrag skickas till unnidrougge@unnidrougge.com och samtliga av dem kommer att behandlas med stor respekt och blir personligen kommenterade och belysta av mig. Det kan hända att ett kapitel inte blir antaget med en gång, men alla får en andra chans, eftersom mycket material kan plockas in senare efter en viss omarbetning. Det sker under vägledning från oss som står bakom projektet. Var inte rädda, vi hjälps åt!

Stolt som en mor presenterar jag här den andra medförfattaren.

Martina Wiklund, 22 år i augusti. Jag jobbar extra som lärarvikarie, men skulle hellre jobba med något där mitt skrivande fick vara i fokus. Jag bor i Stockholm, men har rötterna i Borlänge.

Har du publicerat dig förut?

Ja, jag har faktiskt publicerat mig förut, då min mamma fick nys om sajten Vulkan på internet, där alla får chansen att lägga ut sitt eventuella mästerverk. Där har jag hittills bara publicerat en bok – en samling krönikor som heter “Och mig kallde de pryd!”. Jättekul! I övrigt har jag publicerat tidningsmaterial då jag jobbat på lokaltidningarna i Borlänge.

Har du egna författardrömmar?
Jag har haft författardrömar och skrivarambitioner så länge jag kan minnas, och ju äldre jag blivit, desto mer har jag insett vilket fantastiskt kreativt sätt det är att uttrycka sig på och just nu håller jag på att färdigställa en poesisamling.

Vad fick dig att vilja delta i den här bokstafetten?
Efter ett helt slumpartat (men mycket glatt överraskande) möte med Unni under Peace & Love-veckan i Borlänge, tipsade hon mig om att vara med efter att jag, näst intill lyrisk, förmedlade mitt eget, stora skrivintresse.

Var det svårt?
Jag kände att jag direkt hamnade i ett angenämt flow, men eftersom det är så mycket som ändå givetvis måste klaffa, var det självklart en utmaning. Dessutom måste ju Unnis röda tråd finnas kvar i de nya kapitlen, det tyckte jag var den roligaste prövningen.

Har du funderat över hur du tycker att boken ska sluta?
Jag har funderat och funderat. Från ett brutalt och helt oväntat slut, till det mer lyckliga, klassiska slutet. Sen kom jag på att det kunde ju faktiskt sluta både oväntat, lite brutalt och lyckligt. Men ska inte förtälja vidare om det här …

Hur känns det att få sitt bidrag publicerat?
Som jag sagt även till Unni och till familj och vänner, så känns det nära på overkligt för mig. Så stort är det! Och att dessutom få medverka i en bok av en författare jag har som förebild, det är bara för bra för att vara sant. Är enormt tacksam över den här upplevelsen och möjligheten. Tack!

www.metrobloggen.se/killurdarlings