MER AVUND ÅT FOLKET!
Tänkte skriva lite om avund, ett begrepp som ofta och gärna används som argument mot kritik. De är bara avundsjuka, brukar den kritiserade och dennes tillskyndare utbrista. Den påstådda avunden gäller i regel utseende, rikedom, status, exponering och makt. I och med att kritiken avfärdas som simpel avundsjuka blir den detroniserad och det går inte längre att ifrågasätta den som tilldelats orimliga favörer.
Sällan kopplas avund samman med begreppet rättvisa. Ändå borde varje folklig resning inbegripa ett visst mått av avund: Varför ska just den samhällsklassen eller gruppen vältra sig i överflöd? Har de verkligen förtjänat det?
Det är när grunden för vissa individers och gruppers upphöjelse och privilegier känns felaktig som avunden faktiskt är ett välbehövligt bränsle för förändring. När utseende, ärvda titlar, hot, fusk och rövslickeri ligger bakom framgång växer avunden ur en moralisk övertygelse, ur en djupt förborgad rättvisekänsla.
Ändå är det förvånansvärt få som ger uttryck för detta rättvisebehov. Folk må vara avundsjuka på grannens villa, bil, lönekonto etc, men i stort sett tycks svennepung nöja sig därvid. Tillräckligt många begapar underdånigt och generöst kungahuset och bidrar villigt till den stora medieindustrin runt detsamma. Den lättroade massan (vad nu denna består av) sitter framför undermåliga underhållningsprogram och flinar snällt åt tramsiga skämt. De beundrar nyrika kändisar som visar upp sina smaklösa hem som de kunnat skaffa sig just pga massans penningstarka beundran.
Ja, folk är snarare toleranta än missunnsamma inför vissa gruppers särställning. I detta vilar visserligen något vackert – tolerans och generositet är ju fina mänskliga egenskaper – men det finns också en beklämmande aspekt hos den medgörliga massan. De är inte tillräckligt avundsjuka!
Att hysa avund innebär nämligen att man anser att man SJÄLV är värd de förmåner som objektet för avunden åtnjuter. Avsaknad av avund måste således inte enbart betyda att man är storsint. Det kan lika gärna vara mindervärdeskänslor. Och vad har vi för glädje av dem? Vad det privilegierade skiktet tjänar på folks underdånighet är ju givet, men vad tjänar den demokratiska utvecklingen på det?
Mer avund åt folket!
Popularity: 6% [?]
Bli min
Vi håller på att få ett uppdelat klass-samhälle igen där vi
ska finna oss i ( inte att vi föddes in i fel klass som förr) MEN
att vi gjort ” fel val” i livet. Tex att vissa dumma satar var dumma nog att gå utbildningar som inte ger stålar och status. Sen är det bara att sitta i sin ” looserklass” och tyst acceptera hur de som ” valde rätt” lyckas ! Så känns dagens mentalitet i samhället och speglas friskt i media.
Avund är att man misslyckats i ” frihetens välj rätt för f-n samhälle.
Att verka inom konstnärliga yrken är dock mer komplicerat än så.
Svensson och övergeten kan vara avundsjuka på att vi har så ” kul” och är så ” fria” men vi ska däremot acceptera att pengamässig är vi värd noll( oftast tärande).
Vi konstnärer får inte avundas lön, trygghet för vi är ju gjort våra härliga fria val…
Jag är inte avundsjuk, men jag kräver ett uppvaknande och en uppvärdering av konsten i samhället. Dvs RÄTTVISA.
Väl rutet, Mulan!
Hej Unni Bunni,
Jag skriver under på dina funderingar om den berättigade avundsjukan.
Alla borde ha samma lön.
Alla borde städa en gång i veckan. Sitta bakom kassan på ICA ngn gång i sitt liv, osv. Istället för att som nu stänga in sig själv och andra i fack, där 10% får “sola” sig i glansen.
Att vilja glänsa och få glänsa nån gång är mänskligt och trevligt. Men kräva att man för tid och evigt skall glänsa och vara förmer är psykologisk rovdrift.
Könsmarknaden lär dock fortsätta vara elitistisk, eftersom könsdriftens mål är livets mål, och därför grund för de största frestelserna.
en stolt man, ja, tänk om man införde en löne-flat rate! Vilken grej!
Alla skulle gå i rutiga kläder, lägenhetsnumret skulle stå på bröstet.
På ryggen kunde det stå: lika lön för lika arbete
[...] de som ifrågasätter de enorma förmåner, inkomster osv som somliga har de avfärdas med att kalla…, [...]
Jag har alltid upprörts över borgarnas svaga argument: “Dom är bara avundsjuka!” “Svenska jantelagen” osv. när människor ifrågasätter deras privilegier. Det är också en jävla projektion! Det finns väl inga som är så avundsjuka som borgare. Men dom är så sjukt funtade att dom är avundsjuka på folk som har det SÄMRE än dom själva. Att folk ska få ett socialbidrag det går att leva på – utan att ens behöva gå upp på morgonen! Att bara FÅ av samhället. Tanken retar gallfeber på dom. Att sjuka skulle få tid, råd och utrymme att ägna sig åt sin sjukdom. Att den som blir sjuk skulle få en andningspaus av samhället, bara få – utan motprestation. Det väcker avundsjuka! Jag har t.o.m. hört borgare uttala sig avundsjukt om människor som ligger inlagda på psyket: “Tänk vilken lyx att bara få ligga där och inte behöva göra någonting och få maten serverad och bli uppassad.” Av detta kan man dra två slutsatser: Borgare är gravt störda människor eller Borgarlivet är mycket mycket hårdare än vi någonsin kan föreställa oss. Jag vet vad jag tror.
Anja – helt underbar reflektion! Borgarna vantrivs och skulle egentligen vilja vara vårdpaket;)
Oj, jag blev lite orolig och trodde jag fått en blackout när jag såg mitt namn och läste en väldigt bra kommentar om borgare 18/10. Men jag kan bara skriva under på vad Anja skrev och själv får jag väl kalla mig Anja M i fortsättningen så vi inte blandas ihop? För det kanske kommer en dag då vi inte tycker lika..:-)
Heja Anjor!!!
[...] vi behöver ”mer avund åt folket”!? Att man inte av skam tiger eller inbillar sig att det är vanligt att man jobbar sig upp från [...]
[...] 3. Rationellt självintresse är att bli hyllad och uppmuntrad [se inledande video,] men bör bli förlöjligat när det rör sig om avund [men kanske borde vi önska mer avund åt folket; dvs att fler ifrågasätter och reagerar och gör uppror. Inte av skam tiger?] [...]
[...] Se vidare om konflikten mellan rika och fattiga i USA, som växer och om “avund” som inte bara existerar i Sverige, hör och häpna, utan också i USA. Ja, det behövs mer avund åt folket!? [...]