STILL A MAN’S WORLD
Man kan ju ägna sig åt trevligare saker en påskafton än att ta upp di Leva. Men hans försvarstal på Newsmill i veckan är ett talande exempel på den märkliga uppslutning kring “Mannens version” som har blivit totalt tongivande på sista tiden.
I di Leva-fallet är det viktigt att påpeka att karln inte är dömd och att han således inte får beskyllas för något brott mot sin exfästmö Zinat. Så ska det vara, medierna kan inte leka domare. Men di Leva skriver att han är frikänd. Det är inte sant. Vad som hände var att utredningen lades ner eftersom Zinat inte ville medverka. Detta är mycket vanligt. Kvinnan hoppas att det blir bäst så och att saken läggs till handlingarna. Tyvärr inträffar det ofta att den som blivit anklagad inte nöjer sig därvid. Och då finns det inte så mycket att göra för motparten, när anmälan inte längre är aktuell. Då får hon tydligen finna sig i att mannen håller sina försvarstal i offentligheten.
Om detta har Yvonne Skattberg skrivit på Newsmill. Och det är fler som reagerat. Men mediernas rädsla att bli stämda för förtal gör det omöjligt för kvinnan att ge sin version. Ann Söderlunds blogginlägg om saken blev därför bortplockat av Bonniers. Och på Newsmill rensades friskt bland kommentarerna till di Levas utspel.
Mymlan gjorde ett nyanserat försök att resonera kring den här problematiken. Det ledde till att en bloggare som inte ville kännas vid denna problematik la ut skärmdumpar av Mymlans stängda Facebookkommentarer i frågan på sin blogg och beskyllde Mymlan för att göra en Beatrice Ask.
Det uppstår alltid starka känslor kring frågan om våld och övergrepp på kvinnor, men det som märks mest är det höviska tåtassandet runt mannen som beskyllts för sådana handlingar, dömd eller ej. I Bjästafallet var ju killen dömd, men inte ens det hjälpte.
Återigen: Det är orätt att hänga ut någon som inte dömts. Men om vi tittar på det motsatta – fall där män påstår sig ha råkat ut för övergrepp och våld av en kvinna – då är det plötsligt inte så noga längre. Häromdan satt en biffig typ bredbent i soffan hos Malou och sa att han varit offer för en kvinna som slagit honom. Om detta hade han skrivit en bok. Såvitt jag förstod var kvinnan inte dömd (om jag har fel här, var snälla och rätta mig). Mannen fick ett helhjärtat deltagande av programledaren. Och för ett par år sedan tilläts Micke Alonzo fläka ut sig i tevesoffor och på tidningssidor sedan han kommit ut med boken “Ge inte upp”, som beskrev hur hans exfru misshandlat honom. Boken var riktad till parets gemensamma son. Mamman var inte dömd, inte ens anmäld, för mansmisshandel. På detta har Alonzo fått ett makalöst uppsving i sin karriär.
Snedvridningen i bevakningen av partnervåld är uppenbar. Det tas helt enkelt större hänsyn till män, oavsett om de är dömda förövare eller ej. Mobben som idag uppstår mot kvinnor som begår “brottet att berätta” är också skrämmande. Det kan varje kvinnan som blivit utsatt vittna om. Därför avstår också många från att anmäla eller från att gå vidare med sin anmälan.
Det enda logiska vore väl då att inte låta mannen ge sin syn, när det innebär att han får stå oemotsagd.
Det finns alltid två versioner, sägs det. Förvisso. Men ofta är det en som är sann och en som är falsk. Nu har Newsmill gjort sin skadekontroll och tagit in Skattbergs inlägg. Resten handlar om trovärdighet.
Uppdatering: Jenny Östergrens krönika där hon reflekterar över varför kärleksguruns budskap uppenbarligen inte funkar så bra på honom själv, samt vad det är han egentligen tar betalt för och hur.
Popularity: 51% [?]
Bli min
Psykopater är inte psykotiska.
märkligt detta, När en kvinna sägeratt hon blir slagen ska man tro henne. Om en man säger att han blivit slagen måste kvinnan vara nmäld och dömd för att det ska vara sant, om ens då. Det var säkert självförsvar.
Ta och öppna ögononen. Till och med BRÅ har sett att det är uppenbart att även kvinnor slår, främst mindre barn….
Kvinnojourerna, och andra, skriker högt om att det misshandals nästan 30000 kvinnor i nära relation varje år i Sverige och att mörkertalet är högt.
Med va där sanningen? Jo, det misshandlas 30000 kvinnor men nästan 50000 män. Av de 30000 anmälda misshandelsfallen av kvinnor är förövaren i hälften av fallen kvinnor!!! ca 1000 av fallen uppges vara i nära relation. För det får kvinnorjourerna i Sverige och andra kvinnoorganisatiner snudd på en miljard varje år.
Vilket skydd finns för de misshandalde männen? Mansjourerna får mindre än en tiondel och vad som ofta händer när en man anmäler att en kvinna slagit honom bemöts han med skepsis eller “lite får du väl tåla”…
Läs boken av Glenn Forestgate, han som satt i soffan, så kommer ni underfund med att Drougge skiter fullständigt i vad som händer med barn och män bara kvinnorna får det bättre!
Jämställdhet är henne fullkomligt likgiltigt.
Den här Pether verkar handskas vårdslöst med sanningen – det är då ett som är säkert.
Och skall oskuldspresumtion råda, så skall den råda för kvinnor också.
Den som inte förstår det kan inte tänka logiskt och inte rättvist heller.
Och – hur kommer det sig att dessa kvinnohatare söker upp Unnis blogg – hon är feminist har hon ju sagt.
Ni verkar självdestruktiva. Man söker ju inte upp det man hatar – då skadar man sig själv, förpestar dessutom luften för de som trivs på bloggen och tycker om den.
Hej Unni!
2 saker bara:
Vad Dileva gjort eller inte gjort kan vi ju aldrig få veta. Det vet ju bara hans ex och han själv. Hon hade ju inga skador och det borde ju hon haft eller hur??
Ang. Alonzo. Har läst hans bok och han försökte anmäla sin sambo men saken låg som en vårdnadstvist och han ville inte krångla till det. Han trodde inte heller att polisen skulle tro honom…
Kram
Tom Lilywhite
Först Pether, Hav Utan Hamnar och FörraSommaren…personligen tycker jag ni får svar som ni ropar…kontraproduktivt i mina ögon, synd!
När det gäller våld i nära relationer är det svårt med bevisning om ord står mot ord. I mångas ögon är Di Leva dömd och i andras Zinat. Kanske far båda med osanning? Men utifrån det jag läst så skulle iaf inte jag kunna säga vem som talar sanning och inte, eller ens kunna spekulera i det. För de som känner dem bättre och inte minst deras ex så är bilden antagligen klarare. Nu har de dock gått skilda vägar och det är bra så anser jag (gå vid första slaget).
För det största problemet vad gäller relationsvåld är väl de fall där detta pågår i år, och då inte minst om det finns barn med i bilden? Hur hjälper man bäst den misshandlade, i de fall där den vill lämna relationen (utan att bli förföljd eller att barnen används som “vapen”), men inte minst i de fall där den drabbade inte tror att den kan ta sig loss ur greppet? Och om den inte förmår göra detta val (man har inte skuld som jag ser det men man har ansvar att gå). Hur hjälper man då barnen bäst så de slipper växa upp med våld? (och i många fall bli morgondagens misshandlare/misshandlade)
Mitt inlägg handlar om mediernas hantering av den här problematiken, inte om huruvida nån är skyldig eller oskyldig.
Hej,
Visst finns det galna kvinnor som slåss, hotar, förtalar och falskanmäler. Naturligtvis är detta ett problem och något som måste bekämpas.
Men jag tycker att det är förbannat obehagligt att läsa kommentarerna från alla dessa kvinnohatare som tycks flockas hit. Ert sätt att argumentera ger mig avsmak och får mig att tvivla på att ni verkligen har rent mjöl i påsen. Det är just sådana kvinnohatare som ni som gör det så svårt för killar som har råkat illa ut på riktigt att bli trodda.
Unni har rätt i att kvinnomisshandel är ett strukturellt problem. Men vad som alltid missas i debatten är att i denna struktur ingår även kvinnor själva, inte minst som mödrar som uppfostrar och påverkar sina söner. Se tex på våldtäktskillens mamma i Bjästa.
Jag efterlyser en sansad diskussion kring detta, men det går knappast att få till stånd innan Pether & co drar åt skogen där de hör hemma.
Word, Petter!
Vad jysst att det kommer in en kille som verkar vettig – de andra är ju rena mörkret.
ABC: Varför skriver du inte ditt namn står du inte för dina åsikter? Gillar inte anonyma internet inlägg.
Psykopat bla bla bla nä ta inte allt ordagrant läs boken så kan du ställa en diagnos på henne.
Schizofren var hon också hennes diagnos.
Annars kan du öppna dörren och gå ut i verkligheten och börja skaffa dig ett liv.
Nu släpper vi det här tycker jag det här är Unnis blogg och vi lever i en demokrati och då har man rätt att ha sin egen åsikt.
Unni du tyckte väl inte att det var så kul att bli anklagad i SVD för att citat “Unni försörjer sig på förtal”?
Hopppas du läser min bok och lycka till med resten.
kram Glenn
Kräm själv, Glenn. Nä, det där övertrampet i Svenskan var väl inte direkt min dag på jobbet. Det var dessutom åtalbart, men jag håller inte på med sånt. Och resten är historia. Psykopater ska man lämna bakom sig. Däremot för jag gärna en principiell diskussion om destruktiva människor. Ha det!
Jaså Glenn du gillar inte anonyma kommentarer på internet.
Synd för dig efterom nätet till stora delar är anonymt, men inget jag kan göra något åt. Jag har absolut inte för avsikt att välja bort min anonymitet för att bli godkänd av dig.
Efter att läst dina kommentarer här har du tappat iaf en läsare av din bok, jag kan omöjligt intressera mig för en person som uttrycker sig som du gör om främmande människor. Det ger ingen trovärdighet åt innehållet i din bok.
Precis som du saknar jag adekvat utbildning för att ställa formella diagnoser, skillnaden mellan oss är att jag har insikten om min brist på tillräcklig medicinsk kompetens medan du framställer dig som självutnämnd läkare.
Men för övrigt instämmer jag med dig; Vi släpper det här.
Till Glenn Forrestgate – lätt för dig att säga. Kvinnor kan lätt få stryk, bli trakasserade, hotade, förföljda för inte särskilt mycket anledning alls. Det finns otroligt många män som håller på med sån stalking. Varför tror du man råder unga tjejer att inte lämna ut några uppgifter på nätet? Eller för den skull sitt telefonnummer om de är på krogen, lämna glaset obevakat, För skojs skull?
Till Petter: “Unni har rätt i att kvinnomisshandel är ett strukturellt problem. Men vad som alltid missas i debatten är att i denna struktur ingår även kvinnor själva, inte minst som mödrar som uppfostrar och påverkar sina söner”
Om vi börjar med att konstatera, att det är ett strukturellt problem. Vad kan män själva göra åt det?
Det är en början.
Och den bästa början tror jag inte är, att direkt igen fortsätta skylla ifrån sig – på mamma.
Liksom fegt tycker jag.
Sen att det finns stukturer där också, som kan vara värda att ta upp, det är en annan sak.
Själv tror jag det är en kvarleva från bondesamhället.
Där var det den äldste sonen som räknades – han skulle ta över gården. Han omhuldades och fick ofta ett osunt förhållande till sin mor, brorsorna var det inte så noga med. Hon, å sin sida, såg också honom som sin livförsäkring ifall gubben skulle trilla av pinn. Det fanns ju ingen änkepension direkt – så då såg hon till att hålla sig väl med honom för att han i sin tur skulle hjälpa henne på gamla dar, när hon var orkeslös. Som matrona hade hon stor makt i hushållet och kunde härska över sonhustrun till vilken hon inte sällan också kunde ha ett mycket komplicerat förhållande – då sonhustrun liksom fick rätta sig och tåla att bli hunsad av husets härskarinna. Hon kunde också känna sig helt åsidosatt och utanför då hennes man och hans mor kunde bilda en stark allians mot henne för att få henne foglig under deras herravälde.
Systrarna å sin sida skulle ju bara giftas bort så de fick inte så mycket näring av sin mor, mer än att de skulle bli dugliga husmödrar. Sen skulle de bryta kontakten med sin familj för att uppgå i den mannens familj som de skulle gifta sig med – och där blev de utelämnade till hans släkts godtycke.
Så såg mönstret ut i Sverige i bondesamhället – och det är också det mönstret som många invandrare har med sig när de kommer till familjen.
Resterna från det samhället lever kvar som sociala mönster i vårt samhälle också, och det kan sägas återspeglas i såna mödrars besinningslösa försvar för sina söner.
Roten till det onda är alltså då – ifall man fokuserar på den gamla modersrollen från bondesamhället – att kvinnan inte har något egenvärde eller egen försörjning, hon är ett bihand till mannen och det är hans värde och status hon kan få del av genom dessa allianser. Hade mannen hög status och egendom så fick hon del i den i egenskap av maka och mor. Men själv hade hon ingen egen.
Kvinnor var då utestängda från egna möjligheter att tjäna pengar och hade inte rätt att utbilda sig, jobba utanför hemmet osv.
Så är ju fallet i många länder idag som fortfarande lever efter dessa gamla normer.
Skrev fel, skulle stått: “Så såg mönstret ut i Sverige i bondesamhället – och det är också det mönstret som många invandrare har med sig när de kommer till Sverige nu”
Ja, och som tillägg då kan man nämna, att i dessa kulturmönster räknas kvinnans värde efter antalet söner hon kunde “ge” sin man. Döttrarna var inget värda. Kunde kvinnan inte producera fram en son (arvinge) var hon inget värd. Av dessa söner var det sedan den äldste sonen som räknades, de övriga hade kanske status som reserver förutom att de också hade högre status än sina systrar.
Anonym,
Vi talar om ett gemensamt problem, då det är ett problem som finns i vårt samhälle, som vi alla bor i och är en del av.
Detta bör därför aldrig få förenklas till ett ställningskrig mellan könen, eller mellan olika grupper i samhället.
Problemen vi fortfarande lever med i dag kan mycket väl ha sitt ursprung i en grå forntid, precis som du säger. Den bild du ger av det gamla bondesamhället äger nog sin riktighet, även om den är förenklad, något som dock alltid blir nödvändigt om man inte måste skriva en hel avhandling för varje inlägg här.
Tillsammans måste vi bekämpa detta. Vi män måste erkänna problemet, samt det faktum att trots att kvinnor visst kan slåss, är det överväldigande fler kvinnor som misshandlas och utsätts för fysiska övergrepp av män, än vice versa. Det gör inte oss män som inte bär hand på våra medmänniskor till talibaner, tvärtom gör det oss ärliga. Vidare måste vi ta starkt avstånd från unkna grabbiga samförståndsattityder som “jag fattar att han lappade till henne för hon är ju en sån satmara” etc. Visst kan många kvinnor vara hemska, säga fruktansvärda saker, förtala, förstöra och så vidare. Konstigt vore det annars, kvinnor är människor och inte änglar. Men detta kan ALDRIG berättiga övergrepp, fysiska eller psykiska. Det känns löjligt att ens behöva påpeka det, men det är skrämmande att se och höra att många män verkar resonera så ute i omklädningsrummen.
Nu tillbaka till där jag började: Förutom moderns inblandning – när jag såg reportaget från Bjästa reagerade jag också på att just så många kvinnor uttalade sig till förmån för våldtäktsmannen. Naturligtvis kan detta bero på inslaget redigerades så, men faktum kvarstår att så många kvinnor sa vad de sa. jag fick dessutom intryck av att det var just väldigt många flickor som vräkte ur sig horribla saker om tjejen som utsatts för våldtäkten.
Jag tror som sagt visst att detta är en strukturellt problem. Men jag menar att vi alla är mer eller mindre ofrivilliga delar av den strukturen, och alla därmed bär en slags kollektiv skuld, inte enbart männen. Många kvinnor, liksom många män, agerar inte genomtänkt för att långsiktigt förändra strukturen, utan handlar, mycket mänskligt, kortsiktigt så som man tror gagnar en själv bäst. Och ett sådant handlingssätt kan vara att peka ut andra kvinnor som slampor, uppfostra sina söner efter rådande könsmaktsmönster eller vad det nu kan vara, i tron att man själv ses som en “bra” kvinna av sina manliga motparter, ger sin son bättre möjligheter i samhället, osv – för att därmed själv kunna vinna respekt och sociala och materiella fördelar, alltså trygghet. Detta är troligen på ett högst omedvetet plan, det är svårt att se det samhälle man befinner sig i med “friska” ögon. Anledningarna kan vara många, och är alltför finfördelade för att jag här ska kunna redovisa alla samt gardera mig hundraprocentigt mot att bli feltolkad, men jag hoppas att man med lite välvilja kan följa mitt resonemang.
Min egentliga poäng är alltså att vi tillsammans måste lyfta problemen, och sluta ställa grupper mot varandra. För att ställa det på sin spets: Jag vill inte att mina döttrar och söner växer upp i ett ojämställt samhälle. Och jag vill verkligen inte att de själva blir förövare eller medlöpare till förövare, och ser åt andra hållet när svinaktigheter begås, vem än som begår dem, och vem som än utsätts för dem.
Jag förstår precis vad du menar, Petter, och instämmer. Det är vi som GER mer makt åt förtryckarna. Vi ger dem makt genom att vara rädda, bekväma och felprogrammerade. Problemen uppstår emellertid när vi försöker ta ifrån dem makten. När vi inte erkänner deras övertag. Jag får ofta frågan: Hur vågar du utmana den eller den, som har så mycket makt? Mitt svar är alltid: Men det är ju pga den attityden som de har makt!
Tyckte att Petter skrev ett mycket bra inlägg.
Dock finns i ett ojämställt samhälle ‘motsättningar mellan grupper’ som inte är att göra så mycket åt, med mindre att man verkar för rättvisa, då minskar spänningarna. Men då måste de som är favoriserade i det orättvisa systemet ge med sig av sin makt och högre status.
De beteenden som du tar upp som är typiska för dessa hätska kvinnor eller bara tjejer som ställer sig på förövarens sida är just dåligt självförtroende och låg tilltro till sin egen förmåga att skaffa egen försörjning och status i samhället – de är programmerade att hålla sig väl med män för sin överlevnad, tror de.
Då måste man ändra de mönstren så att de kommer ur fattigdomsfällan – för det är en fattigdomsfälla att tro att källan till överlevnad går genom bindningen till en man för sin försörjning.
Det är en gammal fråga och handlar om kvinnans rätt till eget värde, egen försörjning och sin egen kropp.
Det vore en bit på vägen.
Men jag tror att det är därför vi aldrig kommer särskilt långt när det gäller kvinnofrågan, för den berör hela klassamhället – för det är ju så traditionellt att i alla klasser är kvinnan mindre värd än mannen – det är de traditionella värderingarna, som t ex återspeglas i löneskillnader som är strukturella. I de allra flesta yrken så tjänar kvinnor avsevärt mindre än män, oavsett utbildning. En kvinna som gifter sig sjunker ner 7 000 kr per månad, medan en man ökar 7000 vid samma förändring. Och kvinnor ses fortfarande inte som familjeförsörjare – med rätt till lön därefter, utan det är mannen som ses som huvudförsörjare, vilket är ganska absurt när man betänker att det oftast kvinnor som står för ‘driftskostnader’ i ett hushåll trots sin lägre inkomst, alltså är det oftast hon som står för mat, kläder, löpande kostnader.
Skall vi få rätsida på mönstren så är det de gamla vanliga plånboksfrågorna som man måste ta tag i. Det skulle gagna män också, eftersom denna orättvisa skulle vända uppmärksamhet på en massa andra orättvisor också, t ex mellan svenskar och invandrare, mellan kroppsarbete och intellektuellt arbete, mellan ärvda privilegier och ärvt utanförskap osv osv men män vill inte utmana klassamhället för de vågar inte. När det väl gäller så står de där med mössan i hand och säger ja och amen till överheten, där är kvinnor mer radikala, i kraft av sitt nedärvda utanförskap – kvinnan är ju så att säga själv inte knuten till klassamhället utan främst genom sin bindning till sin man-pappa (genom efternamnet så att säga om du förstår hur jag menar). På det viset kunde kvinnorörelsen utmana hela maktstrukturen – de stor outanför den – och hade inget att förlora på att slå sönder den helt och hållet och börja från ett jämställt scratch. Män har hela tiden varit inkorporerade i denna maktstruktur och de då som skulle förlora på att den slogs sönder – de som inom den är priviligierade vill inte att den raseras för då förlorar de den maktställning de trots allt ändå har inom den – och eftersom den är fingradig så är det många män som har något att förlora på det, om än litet.
Och det gemensamma, som män då har att förlora på det, är just privilegiet gentemot kvinnan för det är gemensamt för alla män inom alla klasser. Ja, ungefär så ser väl strukturen ut, och den ändras därför väldigt trögt. Männen stretar emot. Och vill hålla kvar det lilla eller myckna de har av privilegier och status.
Mycket klarsynt, Anonym. Jag bara hoppas att alltfler män märker att det inte är skönt att ha en överordnad ställning gentemot kvinnor. Sådant skapar ju avstånd och förakt.
Är det inte just det som är meningen? En vy på behörigt avstånd – som inger den rätta känslan av att vara i kontroll.
Jag tycker att vi för ett intressant och viktigt samtal här.
För min del vill jag självklart leva i ett samhälle av jämlikar, allt annat är bara absurt. Med detta menar jag inte att alla måste vara likadana, men alla ska ha samma rättigheter och ekonomiska möjligheter. Jag fattar ärligt talat inte hur det kan gå så trögt med att jämna ut löneskillnaderna mellan män och kvinnor, har vi verkligen inga redskap att komma åt det mer effektivt med? Jag kan bara tolka det som att vi har otroligt ineffektiva politiker. Eller, för att vara lite konspirationsteoretisk, kan det vara så att till och med många av våra politiker egentligen inte vill göra något åt saken, att de är rädda för omsvängningar i samhället, eller mer banalt, för att förlora lite av sin egen privilegierade ställning, vissa manliga politiker i egenskap av vinnare på det rådande systemet, och vissa kvinnliga då i alla fall just de har lyckats ta sig fram och därmed har sitt på det torra?
Vad kan vi vanliga människor göra åt detta? Det är ju svårare i dag att ta reda på könsrelaterade löneskillnader ute på många arbetsplatser i dag, då ju systemet med individuella löneförhandlingar har blivit så förhärskande. Annars hade man kanske lättare kunnat genomföra aktioner ute på arbetsplatserna.
Hursomhelst med alla texttankar så tycker jag att Di Leva får gå igenom hårda tider – han är oskyldig. Kan inte bloggare ta sig en ett prat öga-mot-öga för att tala med honom? Innan nätmobbningen blir själsdödande. Ni stora bloggare är de värsta “näthatarna” med er makt att nå ut till tusentalen borde vara gott fördedöme att inte döma. Thomas är inte en kvinnomisshandlare.
Som med Lillen som dog häromdagen – fått så mycket skit i media, nu dog han, och alla pratar om hur snäll han var. Och hans livs sorg var att bli mobbad i offentligheten. Vem ansvarar?
Alla bloggare i ljuset gnäller om nätmobbning när det är dom själva som hänger ut, tycker till, och kritiserar människor som inte får sin röst hörd.
Maktmissbruk på en nivå som ni glömt.
Till Petter: Det här med individualiserade löner var bara ett smart sätt att få fortsätta med samma fördomsfulla lönesättning som vanligt – och slippa kritik för bristande jämställdhet. Och tidningarna dignar av artiklar som uppmanar kvinnor att vara “tuffare” i löneförhandlingar – man lägger skulden på kvinnor att de löneförhandlar fel. Men det spelar ju ingen roll hur “tuffa” kvinnor än är (vilket för övrigt snarare är en nackdel för det som ger män fördelar – ett aggressivt, påstridigt beteende ger ju kvinnor nackdelar eftersom kvinnor inte “ska vara” sådana, då kan chefen bli rädd) då det inte är där felet ligger – utan hos arbetsgivare som automatiserat ger män högre lön (oss karlar emellan).
Så felet ligger snarare i att man hela tiden sparkar neråt och slickar uppåt. Det är ju också så bekvämt för makten med folk som inte ifrågasätter den utan istället ger sig på varandra. Individualiserade löner är därför också ett bra sätt att härska och söndra, förutom att de upprätthåller strukturella löneskillnader och till och med vidgar dem. Smart. Men lätt att genomskåda. Därför förvånansvärt att inte flera opponerar sig – men det är klart, kvinnor är uppfostrade att vara lydiga och snälla, för är de inte det, då kommer hela kvinnohatet flygande som från ingenstans. Med det också verksam utfrysning, skuldbeläggande osv osv osv.
“missrebel” – du kan inte veta om TDL är oskyldig eller inte.
Läs Yvonne Skattbergs inlägg på Newsmill här: http://www.newsmill.se/artikel/2010/04/02/beklammande-att-newsmill-publicerade-thomas-di-levas-artikel#comments.
TDL har för övrigt aldrig haft några problem att göra sin röst hörd. Det är alla hans ex som inte hörs.
Anonym – ja, individuell lönesättning är verkligen dåligt på många olika sätt. Jag blev också förvånad att inte fler protesterade när det drevs igenom. Även på det rent privata planet avskyr jag det, vill ha lön för det jobb jag gör, inte för hur välsmort munläder jag har vid löneförhandlingsdags.
Unni, du har förresten så rätt i att det är just vår oförmåga att utmana dem som har makt – som ger dem makt!
Ju maktlösare vi känner oss själva, desto mer makt ger vi åt de makthungriga. Tillsammans är vi dock mycket starkare än vilken Berlusconi som helst.
Petter – och Unni: Instämmer.
Men – det kräver solidaritet.
missrebel, jag gnäller inte över nätmobbning. Jag hade kunnat göra det, för det har varit hårda bud av och till. Jag försvarar nätet med dess flora av allt. Och märk väl att jag inte pekat ut di Leva som kvinnomisshandlare. Hur många gånger ska jag behöva upprepa det? Det är inte vad den här posten handlar om. Varför skriver du då om hans oskuld? Det är ju inte det den här frågan gäller.
Tydligen har en brud i Småland snöat in lite väl mycket på Scum.manifestet.
Varför hyllar ni inte denna hjältinna ?
Frank – det oklart sagda är det oklart tänkta. Vad är egentligen din poäng?
Håller med, Petter. Vem vill hylla en mördare?
Petter och Unni: Instämmer med era kommentarer.
Det finns fortfarande människor som vågar stå för vad dom tycker – kolla vad Kal Ström skriver om Lovestar:
http://dagensskiva.com/2010/04/06/di-leva-lovestar
Vem vill hylla en mördare?
Det finns gott om feminister som hyllar Solanas (Warhol lär ha dött av sviterna från hennes attack).
För mig är en mördare en mördare oavsett kön.
Vad jag borde ha skrivit var om DiLeva, jag hade inte hört talas om att han skulle ha misshandlat någon.
Kanske är det typiskt för flickornas favoriter (Papa Dee), eller också blir man bara mer förvånad.
Vem var det som anmälde DiLeva ?
Var det hans fru som sedan inte ville medverka eller var det någon annan.
Jag tycker det är uselt att första anmäla och sedan inte stå för det.
Om han är skyldig skall han straffas för det.
Om han är oskyldig skall han inte anmälas bara för att någon kännner för att djävlas.
Det är väldigt lätt att anmäla och sedan inte stå fast.
Jaså så tycker du Robetsson.
Och jag tycker att man ska skaffa sig lite fakta innan man yttrar sig.
Medias munkavel när det gäller vissa ämnen är rent ut sagt avskyvärd. Oacceptabel rent moraliskt. Men moral och etik är ett evigt dilemma i dessa sammanhang.
Folkgrupper pekas inte ut, kändisar likaså, om det nu handlar om otrohet, misshandel, kriminalitet osv. Men en banan som rånar en bank är helt ok. Grovt generaliserat.
Det är svårt att låta bli att bli uppäten av ilska!
Frank – dra inte in Solanas och Warhol i detta.
Fatta att det var polisen som upprättade anmälan (orkar inte ens diskutera med dig om vad som annars kan ligga bakom att människor inte alltid har kraft nog att fullfölja en anmälan oavsett hur grovt brott de blivit utsatta för. Jag tror nämligen att du inte skulle förstå det i alla fall).
Lycka till.
Michael Alonzo intervjuas i P1 Tendens Tema: pappor utan barn. Om jag minns rätt så tog han upp det där med att han inte anmälde misshandeln.
http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=3381&grupp=10436
“Vad som hände var att utredningen lades ner eftersom Zinat inte ville medverka.”
Var det inte så att Pirzadeh till både Aftonbladet och Expressen förnekat att det förekom misshandel!?
Petter:
Ibland måste man göra även det man inte har kraft att göra, även om krafterna har Zinat.
Om nu det var polisen som upprättat anmälan så kan det ha gått till på olika sätt. Antingen har det förekommit våld och DiLeva och frun ljuger eller så har polisen missuppfattat.
Kanske bör tillägga att jag tycker bättre om frun än om DiLeva om det nu är det Iranska Stand-Up’erskan han är gift med.
Jag uttalde mig rent generellt om att man måste stå för en anmälan.
Jag drar in Solanas eftersom hennes Manifest har samma betydeelse för Feminismen som Mein Kampf har för nazismen. Bägge är urkunder för hatdrivna ideoligier.
“Jag tror nämligen att du inte skulle förstå det i alla fall.” Troligen inte eftersom jag i motsats till dig har förmågan att tänka själv och inte kryper och jamsar med bara för att ligga bra till.
Petter och ABC:
Det fina i kråksången är att sådana som ni och sådana som jag inte behöver umgås i det verkliga livet.
Frank,
Jag förstår fortfarande inte vad Solanas manifest har med ämnet att göra. Jag tror inte att någon här kommer ens i närheten av att stödja mord, MEN det är en helt annan diskussion.
Inte heller vet jag vad du syftar på med att jag “kryper och jamsar med”, men du får gärna upplysa mig.
Din sista kommentar, var inte den mest barnslig? Känns ganska kontraproduktivt att dela upp människor i vi och dom, tycker du inte?
Men om vi ska återgå till ämnet – ja, naturligtvis ska man stå för en anmälan. I det här fallet var det dock tydligen inte hon som gjorde den. Och min poäng här var att det är svårt att som stående utanför och från ett generellt dogmatiskt perspektiv förstå varför en person kanske väljer att lägga ner sin anmälan (som alltså inte var fallet här).
Kram.
Petter:
Jag får intrycket att du anpassar dig för att duga åt damerna här..
Jag tycker inte att det är kontraproduktivt att att undvika människor än att ständigt bråka med dom.
Och varför skall människor som inte tål varandra umgås?
När man kan ha det bra var för sig?
Se bara på AFA-ligister och Nassar, tycker du att det är bra att de träffas?
Självklart skall man inte vara tvungen att stå för en anmälan som någon annan gjort.
“Jag drar in Solanas eftersom hennes Manifest har samma betydeelse för Feminismen som Mein Kampf har för nazismen. Bägge är urkunder för hatdrivna ideoligier.”
Frank borde faktiskt läsa den. Kanske skulle han finna den lika bra som alla dessa recensenter och på köpet upptäcka att den är något annat och så mycket mer än vad feministhatarmaffian som skriker sig blodröda i fejan om “feminazism” beskriver den som. Gör som en minoritet av feministerna gjort – våga läs.
http://www.modernista.se/shop/shopexd.asp?id=1716
Hatdriven ideologi!? Hur många människor har feminismen mördat och skadat jämfört med den ideologi som satt mannen som nummer 1 och som format samhällena över hela världen sedan tidernas begynnelse?
Är det en räknesticka du har i brallan Allan, eller är du bara lite glad att se mig?
Med tanke på hur ok det varit med ultravåldsamma män inom litteratur, film och i verkligheten är det väldigt småaktigt av kvinnohatarna att neka oss en mager stackars hora som vill ge igen för all skit. Men det visar ju än mer tydligt de olika måttstockar med vilka män och kvinnor bedöms.
Nej, våp som Uma Thurman i Tarantinos rullar och blaxplotationtjejerna räknas inte!
Var sa du att du skulle pula in den där lilla måttstocken, sa du?
Frank –
Jag står för att jag tycker att många män här har en retorik som gör mig misstänksam om vad som ligger bakom, jag får nämligen en stark känsla av att det är suspekta värderingar. Detta har jag påpekat, och om du tycker att det är att jamsa med eller göra sig till för damerna säger det kanske mer om dig.
Ja, jag tycker att det kunde vara bra om “AFA-ligister och Nassar” träffades. Fast en och en eller i små grupper, med kompetent handledning, och utan tillhyggen. Kanske skulle man då kunna bryta igenom deras skal av fördumning och hat. Så länge de undviker varandra kommer i alla fall ingen förståelse någonsin till stånd, “vi och dom”-tänkande har aldrig löst någon konflikt. Men också detta är ju en annan fråga.
Kram
Frank, redan de gamla grekerna, demokratins vördade fäder, visste att män är mer värda och ska ha mer makt. ja, och sedan har det bara fortsatt tills ganska nyligen, historiskt sett, när kvinnor i olika delar av världen börjat resa på sig. Om fler män fattade att vare sig kvinnorollen eller mansrollen inte alltid är fria val, skulle fler män göra gemensam sak med feministerna. Om fler män vågade se att det finns ett socialt stigma, och till och med våld och hot (hatbrotten mot homosexuella är ett stort problem, vilket är motsägelsefullt med tanke på att demokratins vördade fäder hånglade med varandra), som kan drabba alla som avviker från kvinnorollen eller mansrollen, skulle fler män göra gemensam sak med feministerna.
Det har skrivits “Kommunismens svarta bok” och “kolonialismens svarta bok”.
Borde inte en “patriarkatets/maskulismens svarta bok” skrivas!?
@Butch: Det blir ett helt bibliotek
Butch:
Jag får väl ta och göra ytterligare en ansträngning och läsa klart manifestet, jag orkade inte helt igenom den.
Jag har den på en tavellist ovanför sängen.
Själv föredrar jag Lehane ,Connelly, Nesbö och Indridason, men det är Bukowski som format mig en gång i tiden.
Jag vet inte hur många män feminismen mördat men dom är säkert färre än dom som drivits till att avdagataga sig själva, kvinnor är slugare än vad män är.
” Är det en räknesticka du har i brallan Allan, eller är du bara lite glad att se mig?”
????????????????????????????????????????????????????????????????????
Jag har en räknesticka någon stans på vinden, vad har den med saken att göra?
” Nej, våp som Uma Thurman i Tarantinos rullar och blaxplotationtjejerna räknas inte!”
Klart dom räknas, liksom Besson’s Nikita och dennu så populära Sally (kvinna som hatar män)
Petter:
“Jag står för att jag tycker att många män här har en retorik som gör mig misstänksam om vad som ligger bakom, jag får nämligen en stark känsla av att det är suspekta värderingar.”
Det gäller inte bara män, men vem har rätt att avgöra vad som är suspekt?
Jag tycker att samma sak gäller för män som påstår sig vara feminister.
Vad är det för fel på en rättvis jämställdhet som inte bara handlar om att tillskansa sig fördelar år ena eller andra hållet.
Så länge jämställdheten är 100% på kvinnors vilkor så ställer vi män självklart inte upp på den.
” Ja, jag tycker att det kunde vara bra om “AFA-ligister och Nassar” träffades.”
Jag tycker det är bra om de aldrig träffas och hålls så långt borta från varandra som möjligt.
““vi och dom”-tänkande har aldrig löst någon konflikt”
Det har löst massvis med konflikter, det är bara så att du hör inte talas om dom eftersom dom inte uppstår.
Butch igen:
” Om fler män fattade att vare sig kvinnorollen eller mansrollen inte alltid är fria val, skulle fler män göra gemensam sak med feministerna ”
Jag anser ju att varje individ har rätt att välja sin könsroll, sedan får andra tycka vad fan dom vill om den.
Vill män vara fjollor och kvinnor var amazoner så har dom rätt att vara så.
Jag lever 100% jämställt
Jag gör allt själv, nästa projket är att köpa en symaskin och gå en sykurs, efter det är jag helt självförsörjande vad gäller det praktiska.
Förutom el,rörmokeri visst bilmekande som man inte bör syssla med själv om man inte är kababel.
Det är djävligt skönt att inte behöva utnyttja kvinnor.
Om du vill skriva patriarkatets svarta bok så gör det är helt upp till dig.