Jag börjar närma mig den där delen av livet “då det är dags” att skaffa barn och funderar över om jag kommer bli lika förändrad, lika insnöad och sitta på mina höga hästar och veta ALLT när jag själv har barn. Hoppas inte det.

För sådär en 35-40 år sedan uttalade sig en man (det är så länge sedan så hans namn har försvunnit i barmhärtig glömska) med någon hög befattning inom bankvärlden som så: Kvinnor kan inte göra karriär inom banken för de har ju barn.
Ett uttalande som gav oss många skratt för det var så dumt redan då och visade på en extremt konserativ syn på familj och föräldraskap.
Idag lyckas Mats Qviberg visa sin syn på kvinnor och deras förmåga att sitta i styrelser. En uppgift som tydligen är så svår att den endast bör utföras av män.

Inget hindrar eller motsäger att det finns bra pappor som ser till att det fungerar bra, bara dom får möjligheten. Alla män är inte potentiella skitstövlar, de allra flesta kan om dom får en riktig chans eller möjlighet.

Så tråkigt att man fastnar i kön hela tiden. Folk står där och säger att det beror på ditt och datt. I stället för att var och en oberoende av detta skall kunna få möjlighet att visa sig kunna leverera utifrån vilja, lämplighet och förmåga. Tror vi kan få hela barn bara insikten visar sig och man hjälps åt. Jobbar åt samma håll. Inte påstår att den ena är bättre än den andre, tar eller påstår före att dela och ge eller bevisa.

Leroy