SVENSK JÄMSTÄLLDHET
Var på galapremiär för Snabba Cash igår. Flott som fan. Dessutom var filmen riktigt jävla bra. Daniél Espinosa äger.
Men det var en grej jag reagerade på som inte har med filmen att göra. En kompis kom fram och berättade att hon sett huvudrollsinnehavaren Joel Kinnaman i kön till efterfesten på Operakällaren dit alla var inbjudna. Han hade stått där och frusit om händerna och folk i kön hade berömt hans insatser. Men efter alla “Fan, vad grym du var”, hade beundrarna rättat sig i ledet igen och – ingen lät Kinnaman gå före! Han fick vackert stå där och frysa.
Är inte det sååå svenskt? Varför kunde de inte göra vågen och släppa fram Sveriges egen Leonardo di Caprio? Nej, han skulle inte särbehandlas. Eller också var det bara nån bonnig blygsel som trädde i kraft.
Lite kuriosa bara från en kul kväll som gjort den här dan till en enda lång huvudvärk.
Popularity: 37% [?]
Bli min
Hej Unni!
Detta är ingen jämställdhetsfråga för oss vanliga dödliga.
Det är snarast ett inlägg om hur du tycker att hackordning ska vara respektive inte vara, på dem som lallar omkring på stureplan.
Jo Unni!
Vi står så klart snällt i kö och vågar inte släppa fram någon, eller något.
Vi har ju Jante.
Leroy
Ja, är inte det där mer ett utslag av Jantelag än av jämlikhetsivrande? Jaså, det är en ny film. Jag har bara sett reklamaffischerna och trodde att det var en ny reklamkampanj från MQ. Jag är uppenbarligen inte så uppdaterad vad som händer i filmvärlden.
Bernt, detta handlar inte om att nån ska gå före i kön på Konsum. Bara att man kan hylla och belöna någon som tillfälligtvis gjort människor glada genom att låta vederbörande gå före i kön till sin egen fest.
- Vilken enfaldig tanke, att han skulle få gå före i kön.Låt honom i stället få smaka verklighet, så länge det nu går innan han blir helgonförklarad för en ickehändelse.
Och om det hade varit fest skulle han väl rodda runt i köket,typ.
Om det nu hade varit hans fest menar jag…
Tur att man inte springer på galapremiärer och tvingas frottera sig med den typen av människor. Är inte den falskheten något som är särskilt framträdande bland “kändisar” egentligen? Gulligull och smicker varvat med knivhugg i ryggen.
Såg trailern för filmen senaste gången jag var på bio och kunde konstatera att här kom ytterligare en film jag inte kommer att behöva se.
Sånt är Sverige – sån är kanske världen också. Medelmåttans tyranni. Som i skolan – det är mot de båda ändarna av normalkurvan som mobbningen sker. Men iofs jag tycker talang belönas – men sen finns det ju den där särskilda talangen – och där brukar det brista, då är det taggarna utåt. Det blir för mycket för medelmåttan att orka med. Se sina egna tillkortakommanden – som den här låten – när skönheten kom till byn då var klokheten där, då hade de bara törne och gamman. Då sköto de efter henne med tusen gevär, ty de voro ju så förklokade alla. Då nändes det varken dans, eller glädje och sång, eller något som kunde vådeligt låta. När skönheten kom till byn, om hon kom någon gång, då ville de varken le eller gråta. Hårt tyngde de sina spadar i åker och mull, men fliten kom bara fliten till fromma. När skönheten kom till byn, om hon kom någon gång, då hatade de för ett skratt och en blomma. Eller hur det nu var.
Och detta beteende kan få den vackra att känna sig ful och geniet att känna skuld. Medan medelmåttan triumferar. Människor är så avundsjuka och det finns så lite generositet. Särskilt bland konstnärer – där är konkurrensen knivskarp och bakhållen många. Därför är många kändisar också stenhårda, bakom den fluffiga ytan. Det krävs ett stort ego för att ta sig fram, och många genier är allt för känsliga. En del klarar det utmärkt, andra inte. Det är de som blir trampade på, inte för att de inte duger något till.
Med konstnärer menar jag då alla konstarter.
törne och galla – skrev lite fel där.
Aporopå kändisars “vedermödor”, läs gärna krönikören Johan Croneman`s utmärkta TV-krönika i DN Torsdagen den 14 Januari.
Smaka på den,känns klockren.
Konstigt att han fick stå i kö till sin egen fest.
Om man abonnerar en krog, borde man inte behöva köa för att komma in.
Om det däremot varit en vanlig krogkväll är det självklart att alla skall köa, borde vara lagstadgat.
Ja, men Joel var killen för kvällen.
Han kanske ville köa… snacka med några polare i kön kanske.
Det är rätt många som tyckte att filmen var dålig. Sverige kommer aldrig kunna göra bra filmer. Jag tänker inte se den.
Zorry: Tar upp den i nästa post.
Klockren som vanligt, Howl! Medelmåttornas diktatur tycks vara här för att stanna.
Hejsan! Du är en helt underbar författare.Jag har skrivit en del av en boktext på min blogg & länkat hit.Hoppas du inte har nåt emot det./ Sandra
Tack, Sandra! Klart att jag inte har nåt emot det där. Puzz!
Sen beror det ju också på hur man definierar – ofta har man ju nån slags kvalitetskriterium som hämtat från sportfånarnas värld – vem kan hålla ut en hög ton längst, vem spelar fortast, vem gör flest och snabbast piruetter utan att tappa balansen och trilla ner i en skämmig hög på golvet. Det är som om konstnärer och artister vore en slags cirkushundar som man med en klatschig piska ska få att göra allt finurligare konster i takt med musiken. Är det det som är konst? Ja säger Do You Think You Can Dance.
Jag tycker det är ungefär lika tröttsamt som kinesisk akrobatik ibland. Idol vad är det för sångare och sångerskor de driver upp? Inte är det såna som Freddie Wadling, Stefan Sundström, Winnerbäck thats for sure, inte heller som Joni Mitchell o likn bara lookalikes.
Det är ungefär som det här med det vackra, symmetriska ansiktet. Varför tar vi inte bara en genetisk gjutform och kletar in lite biomassa – en för pöjkarna och en för fleckera så att alla ser exakt lika vackra ut. Då behöver vi inte ens titta oss i spegeln utan kan spegla oss i varandra – och ser oss själva hela tiden. Det vore väl en bra idé. Ingen blir mobbad, alla blir älskade.
Och så kan vi göra en jättedörr till vip-festerna så att alla kommer in samtidigt och ingen behöver stå i kö.
Ho ho ho! Howl – du borde skriva en bok!
Jag blir så trött på de eviga problemen. Det här med att alla måste vara lika. Det är nog så att vi aldrig kommer från det där stamsamhället, där har alla samma utstyrsel, ansiktsmålningar och masker – en till vardags, en stridsmundering, en för flickorna en för pojkarna. Det är folklore. Och vi har inte ändrat oss mycket sen dess. Samma misstänksamhet mot främlingar och så byar som slåss mot varann. Fast byarna har blivit så stora och kan ha ihjäl hela världen med en enda bomb. Nånting gick fel där med utrotningsförmågans inträdande.