INSNÖAD
Skriven av Unni on January 7, 2010 – 7:06 pm
15 Kommentarer
Jag håller på att bli färdig med en roman, och är så sjuuukt ingrottad. Det är föralldel högst passande nu med kylan och med stans gator som inte är plogade. Lika bra att hålla sig inomhus. I korsningen jag har utsikt över springer folk med sina matkassar från Lidl och Ica för att de fryser så förbannat. Kutar, alltså. Och så slår de en rova - allesammans - på en isfläck i hörnet mittemot, där det har runnit från en stupränna.
Det är värsta showen. De vet ju inte att jag ser dem från mitt fönster. De tittar sig nervöst omkring, gör en grimas om de slagit sig hårt, och så reser de sig och linkar vidare. Jag tror att jag blir sittande så här vintern ut.
Nu vet ni iaf att jag lever.
Om man kan kalla detta för liv.
Bli min
Kom att tänka på isglass….
Jag känner mig djupfryst!
Skönt att vara ingrottad tror jag.
Ser fram emot en spännade roman till nästa höst eller?
Leroy
Gör en samhällsinsats vettja; gå ut och sanda, så spar vi in lite pengar. Lårbenshalsar, blastning av sjukvård etc. GOD FORTSÄTTNING…
Men här finns ingen sand. Det är ju tjäle i marken nu …
- Ett hett stalltips; kika i de blå lådera som det står SAND på. Det kanske rentav räcker med en tekopp, modell större. De är ju oftast de små detaljerna som gör det… // Lycka till med skrivandet.
I natt kommer många fyllon att ramla. Det är krogtätt här. He he.
Ser fram emot din nya roman! Hurra!!
Unni says, i natt kommer…
Tycker det osar lite jag,jag ochjag.
Ta en svang till ett mote! Det kan va mysigt aven fast man inte ar pa botten. Det hade jag velat gjort for andlig narvaro om inte annat fast kan inte darfor en bunt ungar. Eller prova ett spirituellt natverk? Du verkar behova lite djupare kontakt med dig sjalv, no? xxx
Därifrån där jag sitter och skriver ser jag ingen som ramlar och slår sig. Men jag ser rakt ner på en rättspsykiatrisk klinik, och jag ser de patienter som får vara ute om dagarna. År efter år går de samma runda. Exakt samma runda. Precis som jag minns isbjörnarna på Skansen när jag bodde i den stan på sjuttiotalet.
Hej, god fortsättning och jag hoppas att du fortsätter att resa landet runt med dina kvinno- och människoföredrag kring boken Boven i mitt drama. Vänner och behövande har fått din bok. Den har rönt uppskattning.
Min egen bov var på A-lagsnivå när jag lyckades fly ut ur förhållandet; då blev han först helalkis och sedan nykter medlem i AA. Vi hade barn och ett barn drog han med sig till sexmånadesrehabiliteringen. Han skyllde då allt på alkoholen. Det var inte sant för han var ofta värre nykter eller som AA-medlem. Lite förlåten blev han av det barnet.
Jag undrar hur han mår och varför han inte tog tag i det och anmälde sig hos polisen, något han fortfarande kan göra. Sex med barn var också inblandat och våldtäkt, ständig misshandel och flera mordförsök på mig.Preskriptionen gör poliskontakt till en formsak, men han är i 55-årsåldern och det hade hjälpt oss omkring och kanske honom i slutet av hans yrkesaktiva period. Jag kan inte tänka mig annat än att han slår upp sina ögon varje dag med bilden av sig som misshandlare med mera på näthinnan och att vetskapen flimrar förbi i hans minne dagligen även på denne kallhamrade individ. Det enda han gjort är att flytta sitt arbete till Stockholm. I Skåne var hans göranden och låtanden för kända så han började arbetspendla.
Hopp om att du fortsätter. Mysig hörnlägenhet tycks du fått. Tack för allt du hjälpt kända och okända med!
Tack, misshandlade sambon! Kampen går vidare.
Hej Unni!
God fortsättning och allt sådant där! Den följande frågan har inte ett dugg med det du skrev i ditt inlägg att göra, men det verkar enklast att bara klicka på “Skriv kommentar”…
“Bli medförfattare” låter ju oerhört roligt, men kan du upplya en teknisk imbecill som jag hur man får mer info? Har klickat både här och där, men det enda som händer är att bilden blir större!?
Å andra sidan har jag säkert missat något ytterligt fundamentalt, men vad kan man mera vänta sig av en person som inte ens kan byta dammsugarpåse på ett framgångsrikt sätt (två gånger har det varit nära att börja brinna…)
Kan du vara snäll och informera den här nörden om vilken jävla knapp jag ska trycka på för att få veta mer?
Hälsningar från mig, Karin, som är matematiklärare men som inte ens kan sätta ihop en IKEA-stol som består av tre (3!) delar…utan att det tar cirka 8 timmar.
När jag inte sätter eld på huset (via dammsugaren) eller undervisar i matematik, läser jag (om) dina böcker och njuter hejdlöst av den hejdlösa prosan. Dina språliga vändningar är bara SANSLÖST sköna!!!
Kram från ett vinterkallt Skåne och Karin
Karin, så roligt som du skriver, tycker jag att du ska skriva en hel bok. Medförfattarprojektet är tyvärr avslutat och boken ska förhoppningsvis komma ut inom ett år. Men tack för att du kom, s a s! Kräm / Bunni
Kram tillbaka och TACK för gullig kommentar! Jag rätade på ryggen…
SYND att jag upptäckte medförfattarprojektet för sent; det hade varit så KUL att vässa pennan, kavla upp ärmarna och försöka kvala in… Trevlig helg! / Kram, Karin