DET ONDA I DET GODAS SKEPNAD
Det finns en folkkär artist i det här landet som kan sägas vara musikbranschens svar på Jan Guillou.
Han utger sig för att värna om fred, kärlek och andlighet, på samma sätt som JG påstått sig stå upp för sanning, rättvisa och demokrati. Bägge anser de sig vara ljus i vår mörka och oupplysta värld.
De har skapat en stark personkult runt sina respektive varumärken, ett svärmeri som effektivt skymmer sikten. Endast de initierade, de som kommit innanför den bländande fasaden, har fått se deras rätta färger, dvs svärtan. Med olika medel tystas dock dessa ner. Det kan ske genom hot, straff eller mutor.
När så en spricka i fasaden uppstår, när den verkliga sanningen sipprar fram, då skyller de frenetiskt på en illasinnad omvärld – på personen som slagit larm eller, om inte det hjälper, på hela systemet runt dem. Den taktiken har sekter alltid använt sig av. Diktaturer likaså.
I KGB-affären skyller JG på kollegial avund, på Säpo eller på mentala defekter hos sina meningsmotståndare. Den folkkäre artisten skyller på en “svartsjuk” och “hysterisk” flickvän.
Avslöjarna (eller avhopparna) anklagas i regel för att besitta just de egenskaper som den avslöjade själv äger. Det blir som när tjuven ropar “Ta fast tjuven!” och dessutom hjälper till att leta efter den stulna plånboken. Den falska glorian lyser av “godhet”.
Och simsalabim har de väckt medlidande.
Robert D Hare, en av de första som skrev en bok om psykopati (“Psykopatens värld”), beskriver en tandläkare som brutalt misshandlat, bedragit och sedan mördat sin fru. Han sa: “Jag förlorade min älskade och min bästa vän … Varför är det ingen som kan förstå vad jag gått igenom?”
Magi, eller hur? Ond magi.
Popularity: 63% [?]
Bli min
Hela diskussionen landar i enskildheter – hur var det med FN:s kritik mot Sverige – så allvarlig att den nu tas upp i Geneve. Kritik om att Sverige inte stävjar mäns våld mot kvinnor – vare sig det gäller misshandel eller våldtäkt.
Som sagt – enligt de här krafterna som nu försöker etablera kvinnors våld mot män som lika vanligt relationsvåld som tvärtom – så är både SCB, BRÅ, Socialstyrelsen, internationella människorättsorganisationer som Human Rights Watch och Amnesty, och nu även FN delar av samma feministiska världskonspiration och deras statistik är därför något som man helt kan bortse ifrån…den säger nämligen att mäns våld mot kvinnor är det totalt dominerande, och det vill ju dessa krafter försöka trolla bort med hjälp av avancerat ljugande.
Åtalsprocenten när det gäller kvinnomisshandel och våldtäkter är så ofantligt mycket lägre än när det gäller andra brott att man med fog kan säga att problemet är strukturellt och finns inbyggt i ett rättsväsende som anser att dylika brott antingen endast är “ordningsförseelser” eller “vardagsbrott” av typen cykelstöld.
Skadestånden för mycket allvarlig misshandel brukar sällan vara högre än parkeringsböter, alternativ fortkörning av lägsta graden.
Min beskrivning av hur mäns våld mot kvinnor kan se ut – bygger på personlig erfarenhet och var något jag ville förmedla som varning till andra kvinnor – kvinnor som kanske är på väg att bli utsatta, för att ge dem ökade chanser att lyssna till varningssignalerna och inte slösa sin medmänsklighet på en farlig man, det kommer nämligen aldrig att leda till något mer än självutplåning.
När jag tänkte på hur det varit så blev det fler än en kommentar.
Då jag kom att tänka på fler och fler saker som man bör vara vaksam mot, kvinnan blir sin egen fiende när hon ger efter för moderskänslor och empati i en sådan relation. Egenskaper som i själva verket är goda blir destruktiva när de väcks i en relation med en sådan man.
Vad jag menade med det var att ett normalt förhållningssätt utnyttjas och exploateras till max av kvinnomisshandlaren. Han parasiterar på kvinnans känsloliv och förvandlar därmed kärleken till ett helvete.
Och – om ni ursäktar – med detta vill jag då också påminna om att när en kvinnomisshandlare inte blir dömd är därmed inte sagt att han inte misshandlat. Den låga åtalsprocenten, den låga tilltron till det kvinnliga ordet, alla nedlagda fall där existerande bevisning och vittnesmål inte uppmärksammats, än mindre tagits upp, de enorma väntetiderna innan tid för rättegång utsätts, brott hinner också många gånger preskriberas pga för att för lång tid går mellan anmälan och väckt åtal, är alla faktorer som visar att mäns våld mot kvinnor nonchaleras av rättsväsendet och kvinnan får ingen upprättelse. Det försvårar eller till och med omöjliggör rehabilitering av den utplånade självkänslan och det utraderade självförtroendet. Att leva i det tillståndet är näst intill omöjligt, för utan självförtroende och självkänsla klarar man sig inte.
Att mansmisshandel ser likadan ut som kvinnomisshandel har iaf jag aldrig hävdat. Varje individ väljer det maktmedel(övertag) som de har.
Och det är också min åsikt att brott mot person ska straffas högre (och prioriteras) än brott mot egendom.
Gillar även formuleringen “en sådan man”. För det är som sagt var viktigt tror jag. Att man ökar kunskapen om det grepp som dessa, som jag tror främst störda, individer har över sina offer. Samt att man (myndigheter och vården) även är medveten om den psykiska misshandel som just leder till självutplåning om man inte lyckas/får stöd att göra sig fri.
Men som sagt menar jag att det finns många grupper som inte får upprättelse och tillräckligt stöd i mötet med dessa störda individer. Och för de som säger, men de är ju störda. Får man stigmatisera dem så? Där säger jag att “förståelsen” får någon annan än offret isf stå för.
ABC
Jag tror inte medberoendet kommer med tiden, det finns nog där innan (alltså inte detsamma som normaliseringsprocessen). Dvs alla kan “råka ut för” dessa individer. Skillnaden är kanske hur långt man låter det gå innan man drar sig ur (flyr).
Ps
“hur långt man låter det gå” var ett olyckligt ordval då jag inte tror att man gör ett val…”hur långt man dras med/in”…är nog mer korrekt.
Till signaturen “Mia” – du skriver: …”hur långt man dras med/in”. En psykopat ser till att dra in dig antingen du vill eller inte. Plötsligt sitter du bara i en rävsax utan att du fattar hur du hamnade där. Det kallas avancerad manipulation. En psykopat tänker i flera steg, kalkylerar och spelar schack med dig som spelpjäs när du trodde att ni två satt och drack kaffe och hade trevligt, för på ytan är det även det han gör. Men inte inuti.
Inuti finns en tom värld, sparsamt möblerad med smidda ränker, som är höggradigt giftiga.
Allra längst in finns triumfens tornrum. Dit han drar sig tillbaka när han lyckats lura dig i fallgropen som du inte kan ta dig ur på egen hand.
Den enda lösningen på det problemet är att se till att aldrig släppa in en sådan man i sitt liv. Och det kan vara svårt för det syns ingenting utanpå, i gester eller ord utan framgår först långt senare. Under tiden kan du tro att det handlar om vänskap eller kärlek, men det visar sig, när spelet är slut att det handlade om motsatsen.
Därför att psykopater tycker om spel, ja, besatta av spel. Och de vinner alltid, för de har inga skrupler.
Yes. Det gäller att se till att en psykopatisk individ aldrig kommer in i ens liv. Det gäller alltså att känna igen dem när de dyker upp.
Mia, medberoende är när du nått den punkt när drogen/misshandeln redan är ett faktum och alla gör allt för att dölja detta faktum och medverka till att det kan fortsätta. Ett beroende och ett medberoende inträffar aldrig innan man börjat ta drogen/innan man inlett en relation med ett psyko.
Mitt förnamn ligger dassigt till…
ps. Tänker ev. ändra till Fjodor.
/John Doe
ABC
Än en gång får vi agree to disagree. Visst kan man utveckla ett medberoende i en relation. Men många definierar det annorlunda, att man kan vara en medberoendepersonlighet innan man går in i, och kanske just därför, fastnar i en dysfunktionell relation. Man har då med sig mönstret sen tidigare, vanligtvis från sin ursprungsfamilj.
Svenska CoDA (Co Dependent Anonymous) har ingen egen hemsida än men här är länken till definitionen på en amerikansk? site.
http://www.coda.org/tools4recovery/patterns.php
Knske vore det även bättre att utveckla ytterligare definitioner istället för att använda den man vanligtvis använder vid kemiskt missbruk. Några kallar det “möjliggörare”. Men om jag misstar mig använder även “möjliggörare” vid missbruk även denna definition. Och här ytterligare en lista samt hur du kan bryta mönstret.
Top 10 Ways to Identify Co-Dependency
Are you walking on “egg shells” around others?
Are you afraid of confrontation?
Do you make decisions that are wrong just to please others or avoid conflict?
Do you tell little white lies to avoid anger from others?
Are you often angry with yourself for allowing others to get their way?
Do you blame yourself for everything (if you zig, you should have zagged).
Do you try to protect everyone else’s feelings?
Do you find yourself getting hurt often?
Do you often feel used?
Is it hard for you to say “no”?
Top 10 Actions to Break Co-Dependency
Question all doubts and premonitions
Stop all fears of any repercussions from others when you confront them
Believe your gut – Bear witness with your spirit
Do not agree just to agree. Only agree if you totally believe it to be true
Do not allow emotions, (from you or the other person) to persuade your stance or final decision on a matter
Always check out your doubts with a trained counselor or professional
Do not be controlled by the usage of scripture
Be selfish when comes to making the right decisions
Never take blame or admit wrong just avoid a fight or confrontation
Stop enabling, rescuing, and/or saving others from their problems
Läskigt. Men de är sin egen värsta fiende, tack och lov.
Unni?
Snälla, kan du inte var lite mer specifik? Välja att förklara eller utveckla.
:”Unni says:
November 13, 2009 at 10:33 am
Läskigt. Men de är sin egen värsta fiende, tack och lov”
Det blir så svårt at tyda annars.
Mvh
Leroy
Vilka de?
Leroy
Och nu vill signaturen “Leroy” att Unni ska säga – psykopater oavsett kön, för det är ju lika vanligt med mansmisshandel som med kvinnomisshandel typ.
Återigen påminner jag om SCB, BRÅ, Socialstyrelsen, Amnesty, FN och alla de andra i den ‘feministiska världskonspirationen’.
Som säger att det manliga våldet mot kvinnor är ett av världens värsta gissel.
För det är det ju. Det vet vi som varit med om det.
I en lång diskussion om mitt ‘skrikande’ så landar det hela i ett inlägg av – gissa vem? – signaturen “Leroy” vem annars? Han skriver då så här:
“Så länge man skriker,skriver med storra bokstäver, hävdar sin rätt och påstår att problemen bara finns hos en part så fortsätter jag att sägaatt det handlar om vilja lämplighet och förmåga. Möjlighet att bevisa förmåga.
och sen så här:
“Låt inte hot, påstående eller rubrik få utgöra skillnad mellan frånvaro eller närvaro.
När barn växa upp skall. Kasta inte skit i onödan!
Våga dela med Er i stället för att hävda egen rätt.
För det kommer en morgondag då barnen säkert söker egna svar.”
Om vi då tar det första och vänder på det:
Signaturen “Leroy” anser uppenbarligen att kvinnor som blivit svårt misshandlade hellre ska viska, skriva med “små bokstäver” inte hävda sin rätt och påstår att problemen finns hos båda parter – vilket ju då är att säga att offret är lika skyldigt som förövaren- med andra ord efterfrågar han just det medberoende-beteende som signaturerna “Mia”, “Maria” och “ABC” diskuterat.
Är det då konstigt om kvinnor blir med-beroende. Nej, för det är ju just det sjuka beteendet som omgivningen uppmuntrar hos kvinnor.
Vidare säger “Leroy” som avslutning på diskussionen om misshandlade kvinnors medberoende att de utöver att viska istället för skrika när de blir slagna, utöver att skriva med “små bokstäver” när de blir orättvist behandlade, utöver att inte hävda sin rätt, utöver att gå med på att “problemen” finns hos båda parter dessutom! ska dela med sig av barnen till förövaren.
Tydligare uttryckt än så kan ju inte kvinnoförtrycket bli.
Vad jag då vill poängtera är – kvinnor som blir misshandlade ska inte viska, de ska tala om högt och tydligt vad de blir utsatta för, så att de kan få hjälp. De ska hävda sin rätt. De ska inte gå med på att det är deras fel om de får stryk. Och de ska skydda sina barn från misshandlaren.
För det kommer en morgondag när barnen säger: Mamma, varför sa du ingenting. Varför gick du inte? Varför skyddade du inte oss?
Leroy, jag menade psykopater.
Måste nog hålla med om att Unnis kommentar blev lite otydlig. Först tänkte jag vilka då? De “medberoende”? För på ett sätt stämmer det faktiskt till viss del. Men när Unni avsluta med “tack och lov” förutsatte jag att hon menade de störda individerna, eller?
Sen håller jag helt med om att de som råkat ut för dessa störda individer visst ska tala högt och tydligt (klartext) om vad de råkat ut för. Och att man blir tagen på allvar.
Det är alltså inte så att misshandlade ska “dela med sig av barnen” utan de störda som använder barnen som maktmedel som ska tvingas ta konsekvenserna av sitt handlande. Men för att utröna när det är det ena eller det andra behövs alltså bättre kunskap och grundligare utredningar. Så slipper kanske barnen hamna i kläm, och bli utelämnade till misshandlande och umgängessaboterande föräldrar.
Fö är medberoende inte heller könsbundet.
Ser nu att Unni svarat…
“- Det finns en liten grupp destruktiva män i samhället som begår brott. Det vet vi alla och därför försöker samhället bekämpa tendenserna. På samma sätt finns det en liten grupp destruktiva kvinnor som gör allt för att förvägra sina barn deras pappa.”
Det handlar alltså om två drabbade grupper parallellt sas.
http://www.corren.se/img/2009/11/10/5029923.pdf
Sen skulle jag gärna vilja problematisera saker även i den artikeln. Tex detta på frågan om de sk svikarpapporna när Wirén säger, “Ja men sök upp dem då och kräv att de tar ansvar!”. Vem ska göra det? Kan tycka att det är lite “sorgligt” att man
bara är engagerad när det gäller barn som inte träffar pappan pga umgängessaboterande mammor men att man 
inte jobbar för alla barnen sas, dvs även de där barnen inte har kontakt med pappan pga pappan.
HW!
Det är vad du anser, du skiver felaktiga slutsattser, sammanblandar ? jag lyft, inget kan tolkas att jag uttryckt kvinnoförtryck, Jag stöttar Er i den kampen men kan inte förstå att du ser att jag även tänker på de barn som bör ha en fadersgestalt närvarande då modern baserar utestängande på lögn, du skrev:
“Signaturen “Leroy” anser uppenbarligen att kvinnor som blivit svårt misshandlade hellre ska viska, skriva med “små bokstäver” inte hävda sin rätt och påstår att problemen finns hos båda parter – vilket ju då är att säga att offret är lika skyldigt som förövaren- med andra ord efterfrågar han just det medberoende-beteende som signaturerna “Mia”, “Maria” och “ABC” diskuterat.”
Det är ju helt fel slutsattser och en enda sammanblandning.:
“Vidare säger “Leroy” som avslutning på diskussionen om misshandlade kvinnors medberoende att de utöver att viska istället för skrika när de blir slagna, utöver att skriva med “små bokstäver” när de blir orättvist behandlade, utöver att inte hävda sin rätt, utöver att gå med på att “problemen” finns hos båda parter dessutom! ska dela med sig av barnen till förövaren.”
Skrev det där med skrika i samband med STORA bokstäver. Det där med att slå är fel, diskussionen gällde andra hot som man kan göra. Svaret handlade inte om hotade och slagna kvinnor, det handlade om dom störda kvinnorna som utestänger baserat på lögn.
HW! När det gäller kvinnor som misshandlat har jag varit tydlig och talat om att det är helt fel beteende och att jag anser det är fel, sjuka män som gör så borde få rejäla straff skyndsamt.
De jag pratar om är de kvinnliga psykopater som får leva vidare ostört och får stöd för lögnen, sabboterar framtida generationers möjlighet. Ger oss flera trasiga generationer.
Sen behöver inte en psykopat fysiskt misshandla, det förekommer rätt mycket annat förtryck. Men håller trotts allt med om dina punkter som du tog upp. Blanda bara inte ihop det eller dra fel slutsattser. Påstå att jag stödjer misshandel, uppmuntrar till att man skall vara tyst att jag spå något sätt skulle tycka det vara bra. Att jag bidrar till ökat kvinnoförtryck´för det är fel.
Jag älskar min sambo, min mor och mina döttrar, min sysster och kvinnor rent generellt, hyllar tålamod oh ödmjukhet men tollererar inte våld som lösning öht. Man skall heller inte stjäla eller ljuga. Där kommer min viktigaste ståndpunkt och synvinkel in. Man skall hålla sig till sanning och sanningen skall tåla skyndsam granskning.
Leroy
Tack “Mia” för att du delade med dig av din syn på medberoende. Du har helt rätt i att vi inte har samma syn alls!
Det du skriver och som du har hämtat från en amerikansk sajt är bara ytterligare ett led i att misstänkliggöra offret. Innehållet går ut på att den som hamnar i en destruktiv relation lider av medberoende redan innan de hamnat i relationen, att det alltså är en särskild typ av människor som blir drabbade. Offret beskrivs som en sorts defekt människa som har svagheter som de borde göra något åt. “Svagheterna” är självklart inte könsbundna, det är aldrig “svagheter”. De är bara mänskliga.
Detta synsätt är helt i linje med Gardnerns “PAS” där en ofullkomlig, företrädesvis mamma, försöker skydda sina barn beskrivs som “sjuk”. Man kan ställa sig frågan hur den PAS-ande mamman hade blivit bedömd om hon INTE försökt skydda ungarna, vad omgivningen skulle tycka eller vad ungarna i vuxen ålder skulle säga.
I USA har man som ambition att konstruera en übermännsch helt i avsaknad av vanliga mänskliga drag. Allt som utifrån en specifik synvinkel kan ses som svaghet patologiseras och den som uppför sig sig en vanlig människa har sidor och drag som de behöver åtgärda.
Som i din lista över olika “svagheter” som i grunden inte alls är några svagheter, de kan lika gärna vara styrkor.
I en artikelserie i SvD skriver man om just den här patologiseringen av svagheter. Man skriver om blyghet som i USA (och därmed Sverige) kallas “social fobi” och att det finns psykiatriker i USA som lobbar för att bitterhet ska bli ett nytt patologiskt syndrom.
Så din syn misshandelsoffer delar jag INTE, som du så riktigt påpekar.
Correns propaganda för papparörelsen var nåt av det dummaste och läskigaste jag läst.
Ta bara journalisten som utnämnt sig själv till pappaombudsman och som numera jobbar som jurist!!! (som inte är en yrkesskyddad titel, vem som helst kan alltså kalla sig jurist) vars arvode är “hälften av vad en advokat kostar”.
Tacka fan för det! Varför skulle man betala för en advokat men få en journalist?
“Leroy skriver:
“De jag pratar om är de kvinnliga psykopater som får leva vidare ostört och får stöd för lögnen, sabboterar framtida generationers möjlighet. Ger oss flera trasiga generationer.”
Ja du gör ju det. Du gör det i så hög omfattning att i varje diskussion om mäns våld mot kvinnor så påminner du oss om lögnaktiga kvinnor som förstör människors liv, tydligen i flera generationer enligt vad du skriver här.
Du vill att vi i Rättvisans namn i varje diskussion om misshandlade kvinnor också måste inkludera de där skurkaktiga kvinnorna som del i vårt problem. Det är liksom inte OK att vi enbart fokuserar på mäns misshandel av kvinnor. Vi måste alltid komma ihåg att det är synd om män, lägga våra egna små kvinnoproblem åt sidan för att i stället fokusera på mäns problem. Du vill att vi diskuterar precis som Howling Woman beskriver som det beteende som en medberoende har, de som suddar ut sig själva.
Du är storsint nog att i en bisats skriva att du är emot misshandel av kvinnor och därmed är det lilla problemet färdigdiskuterat och vi kan gå över till väsentligheterna: Mäns problem.
Hur kommer det sig att att man inte inkluderar “svikarpapporna” som ett problem i diskussioner som behandlar din hjärtfråga?
ABC
“Det du skriver och som du har hämtat från en amerikansk sajt är bara ytterligare ett led i att misstänkliggöra offret.”
Du frågade förut vad det är som gör att kvinnor inte går vid första indikationen på att det är något fel. Det var så vi kom in på medberoende. Ja jag hämtade det från den amerikanska siten eftersom det inte finns en svensk, än. Däremot har jag lyssnat på ett antal medberoendes “vittnesmål” genom åren. Ja detta är svagheter som gör en till ett lättare offer, däremot gör det en inte “medskyldiga” till misshandel. Däremot kanske de som inte har dessa svagheter drar öronen åt sig och tackar för kaffet snabbare som sagt.
ABC
“Correns propaganda för papparörelsen var nåt av det dummaste och läskigaste jag läst.”
Ja jag förväntar mig inte att du ska driva pappafrågor. Däremot upplever jag det som att du själv saknar den empati som du efterlyst från andra vad gäller misshandlade kvinnors situation. Jag får det inte att gå ihop.
“Mia”, det gör inget att du inte får det att gå ihop. Om du tror att felet ligger hos mig och inte har något med dig att göra är ovidkommande. Jag väljer var jag lägger mitt krut utan att anpassa mig efter andras värderingar.
Det blir en liten paradox när du antyder empatibrist hos mig när jag väljer min inriktning själv, helt i enlighet med den lista du publicerat här ovanför som vill visa hur man bör vara som människa.
Damned if you do, damned if you don’t.
Jag vet hur frågan om medberoende kom upp.
Det jag ser som genomgående det största “felet” man gör i en relation med en psykopat är att man visar hänsyn, empati och respekt för andra. Det är inte svagheter, det är styrkor som brukar rubriceras som “kvinnliga”.
De är dessa styrkor som psykopaten saknar och som han uttnyttjar och exploaterar till bristningsgränsen.
Det är oroväckande när man börjar patologisera traditionellt “kvinnliga” egenskaper, då är vi farligt ute.
Det är långtifrån några svaga personer som utnyttjas av psykopater, tvärtom! Det är starka personer som har energi och som blir utsugna. Psykopater gillar lite motstånd och sätter gärna igång gräl eller pucklar på bara för att han vill det, och då funkar inte en person som däckar vid första (fysiska eller verbala) smällen. Det är ingen sport för psykopaten.
Det måste vara personer som ställer sig upp efter lite omplåstring och som håller för att användas många gånger innan de är utslitna.
Vilka krafter tjänar på att kvinnor hålls upptagna med att ständigt tänka på hur de uppför sig, klär sig och med att anpassa sig?
ABC
Håller med om att Svikar pappor eller töm och glöm finns. De utgör ju ett stort problem i sig. Sen är det ju så att en man alltid kan begära umgänge men man kan inte tvinga en man till umgänge.
Lika lite som en kvinna kan neka en man umgänge. Såvida det inte är klargjort att han är olämplig mm. så jus där har vi ett stort annat problem.
Men de flesta som jag pratat med och om och själv upplevt är att många lämpade fäder förskjuts från möjligheten. Barnen mår dåligt eller hamnar i kläm.
En del av problemet existerar eftersom vi ofta väljer familjebildning för snabbt, glömmer konsekvens av sex och att det faktiskt alltid är kvinnan som avgör om graviditeten skall fortgå eller avbrytas.
De barnen vill jo oxå ha svar, de hamnar oxå i kläm. Förhoppningsvis så finns det någon annan bra fadersgestalt som kan ge goda förutsättningar.
Leroy
Jag tycker signaturen “Leroy” försöker slingra sig. Diskussionen handlade om mig – det hänvisas till mina stora bokstäver, mitt “skrikande” nick, och min åsikt om att misshandlade kvinnor och deras barn ska slippa kontakt med förövaren, det är ju ingen annan som det talats om.
Och jag är en kvinna som blivit misshandlade och jag har mitt nick för att jag anser att det är hög tid att vi som blivit utsatta kräver rättvisa och godtagbara förhållanden för oss själva och våra barn!
För övrigt förstår jag inte vad det är för skillnad att läsa flera inlägg på raken där det står mia mia mia eller Leroy Leroy Leroy och inlägg det det står HOWLING WOMAN HOWLING WOMAN HOWLING WOMAN – FÖRUTOM DE STORA BOKSTÄVERNA och de tycker jag därför verkar nödvändiga, då det är ingen som störs av flera inlägg från “Leroy” eller den rara lilla signaturen “Mia” tre gånger på rad, däremot om det står Howling woman flera gånger på rad.
Sen tycker jag också att jämförelserna som signaturen “Mia” gör är missvisande – hon ställer två grupper mot varandra. Män som misshandlar och kvinnor som av någon ljugande häxfeministisk anledning inte önskar gemensam vårdnad eller umgängesrätt för pappan.
Istället bör man ställa män som begär enskild vårdnad mot kvinnor som begär enskild vårdnad och se vad det är för skäl som anges. Likaså män som vill inskränka umgänget för mammor i jämförelse med kvinnor som vill inskränka umgänget för pappor och se vad det är för skäl som anges.
Det är ju mer på sin plats.
Jag vet inte hur ni gör om ni får stryk – viskar ni “aj” eller säger ni ingenting alls.
Säga ingenting alls – det gjorde jag när jag var i situationen för att rädda mitt liv. Men nu efteråt känner jag hur ont det gjorde och då säger jag det. AJ.
Dessutom tycker jag att den smutskastning man blir utsatt för när man talar om vad man varit med om – och vilken rättvisa man med god anledning önskar – har likheter med det man redan blivit utsatt för.
Bagatellisering, skuldbeläggande, misstänkliggörande, krav på att hålla tyst om saken – just som signaturen “Leroy” faktiskt här säger – man skall inte skrika på hjälp, man skall viska på hjälp, man skall prata med “små” skamsna bokstäver och man ska “dela med sig” och förstå att “det är inte ens fel att två träter”.
Exakt det som misshandlare brukar tycka också.
Det är ju inte hans fel att han slår – det är ju lika mycket kvinnans, och rätten fyller i – hon provocerade, hon klädde sig fel, och så vidare…
Dessutom håller jag med signaturen “Mia” om att det är genomskinligt vad syftet är – när papparättsrörelsen fokuserar på kvinnor som inte önskar gemensam vårdnad, istället för att koncentrera sig huvudsakligen på det dominerande problemet när det gäller fäders frånvaro i barns liv – de fäder som struntar i det och inte ställer upp och tar sitt ansvar.
HW!
Ja det är hemskt.
Vi får hoppas att de som slår eller hotar får relevanta straff.
Leroy
HW.
Slingra sig,
Nej.
Jag vet hur det kan gå till.
Mitt barns mors kompis blev slagen av sin kille i kväll.
Hon messade och frågade om jag kunde köra henne dit.
Tyvärr hade jag druckit vin till maten.
När jag svara var hon så klart redan påväg.
Sköt om dig.
Leroy
ABC
“Det jag ser som genomgående det största “felet” man gör i en relation med en psykopat är att man visar hänsyn, empati och respekt för andra. Det är inte svagheter, det är styrkor som brukar rubriceras som “kvinnliga”.”
Och jag ser det som självklart att sunda individer visar hänsyn, empati och respekt för andra. Svagheten (“felet”) hos en medbereoende är att den även gör detta i icke ömsesidiga relationer, dvs i relation till de som inte förtjänar det. Eller då det sker på bekostnad av ens eget välbefinnande. Man är alltså för “snäll” och “undervärderar” sig själv. (T ex Det kan vara ok att ställa upp på jobbet, men det är inte ok att bränna ut sig.)
En “pappaaktivist” som kan se drabbade kvinnors situation parallellt med sin egen kan jag således känna empati för. En “pappaaktivist” som inte kan se andras olycka också har jag däremot inte till mycket övers för.
Och jag tror du har helt rätt i att de söker individer med energi. Däremot tror jag de undviker (eller nobbas av) individer med för mycket styrka (dvs som när det kommer till kritan sätter sig själv i första rummet och inte ställer sig upp efter lite omplåstring, utan tackar för kaffet ist).
HW
“Sen tycker jag också att jämförelserna som signaturen “Mia” gör är missvisande – hon ställer två grupper mot varandra.”
Det var tråkigt att du uppfattade det så då det inte var min avsikt att ställa dem mot varandra. Jag ser det som två grupper som ofta i grunden drabbats av samma sak. De kvinnor som misshandlats och de män som mist vårdnad och umgänge pga av en falsanklagande mamma har nog mer gemmensamt än det kan verka. Det är iaf min erfarenhet. Liksom de kvinnor och män som är “samarbetsovilliga” (ljuger, hotar, manipulerar och misshandlar) ofta också har mycket gemensamt.
ABC
“Damned if you do, damned if you don’t.”
Inte då jag skrev uttryckligen att jag inte förväntar mig att du ska driva pappafrågorna.
“Mia”, nu kroknar jag.
Jag ställer en fråga och du svarar på någon helt annan.
Jag påpekar din motsägelse angående din åsikt om mina karaktärsegenskaper och du svarar med att upprepa den ena delen av din egen motsägelse, vilket inte säger ett skit.
När jag sedan läser ditt svar till Howling Woman så blir det ännu tydligare hur du skruvar till dina uttalanden på ett manipulativt sätt.
Du har tidigare blivit tillfrågad av någon här om du verkligen är en tjej utifrån ditt sätt att driva din argumentatation, och nu undrar jag samma sak.
ABC
Jadu jag kroknar rätt ofta på att du går på person istället för att hålla dig till sak. Och nu din tro att jag skulle vara man, ja vad svarar man om det? Nej, hur nu det är relevant. Variationen inom gruppen kön är större än skillnaderna mellan har det sagt mig.
Vilken fråga? Den enda fråga du ställde var:
“Vilka krafter tjänar på att kvinnor hålls upptagna med att ständigt tänka på hur de uppför sig, klär sig och med att anpassa sig?”
Och jag förstår ärligt inte hur den var relevant i sammanhanget då vi diskuterar medberoende och svarade därför inte. Liksom du otaliga gånger avstått från att svara på frågor jag ställt, vilket är ok
Men utveckla gärna om jag missförstått frågan.
Ang motsägelse så var mitt svar att jag inte såg det som en motsägelse. Du sa att jag hade åsikter var du la ditt krut och det har jag som sagt inte. Och därmed faller hela resonemanget som jag ser det.
Och det skulle även vara intressant om du utvecklar vad du menar med att skruva saker på ett manipulativt sätt istället för att bara påstå, argumentera kvinna eller är du månne man
Till signaturen “Mia” . Du skriver: “De kvinnor som misshandlats och de män som mist vårdnad och umgänge pga av en falsanklagande mamma har nog mer gemmensamt än det kan verka. Det är iaf min erfarenhet.”
Det är inte min erfarenhet – utan min erfarenhet är att den agenda som papparättsrörelsen har och de metoder man förespråkar är förödande för misshandlade kvinnor och deras barn. Med tanke på hur få fall som går till åtal i jämförelse med hur vanligt mäns våld mot kvinnor är – enligt SCB, BRÅ och samtliga internationella makrostudier så leder denna agenda till att det blir ännu mer straffritt att begå våld mot kvinnor och barn.
Det är också den erfarenheten man har i de länder där man använt sig av PAS som metod i vårdnadstvister, för där har det lett till att vårdnad och umgänge gått till förövare.
Man bör därvid även hålla i minnet att papparättsrörelsens varmaste tillskyndare och vänner finns bland de som vill återinföra barnagan.
Vidare förstår jag inte varför signaturen “Leroy” anser det viktigt att informera mig om
1. Att hans ex:s kompis har blivit misshandlad av sin “kille”.
2. Att han dricker så att han inte kan hjälpa till att skjutsa när han blir ombedd.
Vad har det med diskussionen att göra och varför ska jag få veta det?
För övrigt fick jag aldrig svar på varför det skulle vara mer ok med mia mia mia mia och leroy leroy leroy i kommmentarsfältet än 3 x HW.
Vidare fick jag heller aldrig svar på varför signaturen “Leroy” förespråkar viskande framför skrikande när det gäller misshandlade kvinnor, varför han förespråkar att misshandlade kvinnor pratar med “små bokstäver”, och varför han förespråkar att misshandlade kvinnor skall lägga skulden inte bara på den som slagit utan också på sig själva, inte heller på varför han vidare anser att misshandlade kvinnor ändå skall låta förövaren få del i vårdnad och umgänge. För det var ju om mig och mitt nick han talade – och jag har blivit misshandlad och mina barn också. Uppenbarligen anser han att i fall som vårt skall vi lida under förövaren resten av livet och aldrig nånsin få lov att bli fria.
HW!
Nej men alla kan väl resonera med små bokstäver.
Vi behöver inte skrika till eller mot varandra. Jag acepterar dina ord ändå utifrån det du beskrivit att du varit med om och brinner för. Själv hoppas jag att vi kan lära av olika erfarenheter.
Ungdommarna skriver ju med stora då dom SKRIKER via mess eller på BLOGGAR.
Att man blir arg är väl helt o så länge man inte hotar eller slår nedvärderar eller förminskar.
Leroy
D.v.s. Skriv hur du vill men det uppfattas oftast då att man vill ha ordet och att man vill hävda sin åsikt. Man gör det genom att höja rösten.
Menar att man kan vara allvarlig och saklig ändå.
Det är nog lättare att det blir bråk om man skriker till varandra. Man blir missupfattad, säger, skriver eller gör saker i affekt.
Leroy
“Mia”, jag ställde frågan “Det jag var ute efter och som jag skrev var alltså den första indikationen på att allt inte stämde.”
Du menade då att det är en speciell typ av kvinnor som blir misshandlade.
Sedan fortsätter du med en beskrivning av hur kvinnor som redan genomgått normaliceringsprocessen agerar.
Fullständigt i onödan eftersom det inte var en beskrivning av en etablerad destruktiv relation som saken gällde, jag diskuterade fortfarande den första indikationen på att allt inte stämde.
Jag tolkar dig som att du fortfarande anser att det är en speciell typ av kvinnor som går in i destruktiva relationer, något annat har du inte framfört.
Att du själv inte ser din egen motsägelse förstår jag. I så fall skulle du väl inte ha uttryckt dig på det viset hoppas jag.
Jag efterlyser absolut ingen “empati” för misshandlade kvinnors sak från personer som inte uppvisar den. Det är en fantasi från din sida. Du läser in saker som inte står och det är inte första gången.
““Vilka krafter tjänar på att kvinnor hålls upptagna med att ständigt tänka på hur de uppför sig, klär sig och med att anpassa sig?””
Detta var en utkastad fråga rent allmänt. En i mitt tycke intressant fråga som man kan fundera lite på om man ha lust. Den var alltså inte specifikt riktad till dig, den var en fortsättning på mina tankegångar efter det jag skrivit innan. Det står dig fritt att svara på den eller strunta det.
Slutligen: Jag diskuterar inte din person eftersom din person inte intresserar mig. Jag kritiserar det du skriver och ditt sätt att läsa och argumentera.
När man diskuterar person skriver man t ex: Däremot upplever jag det som att du själv saknar den empati…
Någon gång har jag dock skrivit att du tycks sakna förmåga att förstå vissa samband utan envist upprepar dina mantran.
Till signaturen “Leroy” – jag vill hävda min åsikt och jag känner att det behövs att misshandlade kvinnor säger ifrån på skarpen.
Eftersom debatten håller på att tas över av mörkerkrafter som verkligen har en allt annat än lågmäld agenda – även om de på ytan av taktiska skäl valt att just för tillfället förklä sig i fårakläder.
För övrigt fick jag fortfarande inte svar på vad det var för skillnad mellan 3 x “Leroy” eller 3 x “Mia” och 3 x HW. Naturligtvis ingen skillnad alls.
Mao – jag har lika stor rätt som någon annan att göra min röst hörd. Därtill mycket starka skäl. Och då inte bara för min egen skull, utan även för alla andra misshandlade kvinnor som inte vågar säga pip.
Det är ju inte lite verbalstryk som väntar om man sticker ut hakan. Utan ungefär av samma skrot och korn som man redan fått erfara In Real Life.
Därtill mer skuldbeläggande, mer bagatelliserande osv.
Till signaturen “Leroy” – för övrigt skriver inte jag i affekt bara för att jag valt att ha min signatur med stora bokstäver. Utan jag försöker skriva sakligt – med en mängd länkar till vederhäftiga källor som beledsagar mina påståenden.
När det gäller att skriva i affekt så synes det mig som det skulle passa bättre in på t ex signaturen “Anton” som använde en mängd skällsord och invektiv av synnerligen pejorativ art.
I jämförelse med det får man nog konstatera att jag begagnar mig av ett synnerligen vårdat språkbruk.
ABC
“Detta var en utkastad fråga rent allmänt. En i mitt tycke intressant fråga som man kan fundera lite på om man ha lust. Den var alltså inte specifikt riktad till dig, den var en fortsättning på mina tankegångar efter det jag skrivit innan. Det står dig fritt att svara på den eller strunta det.”
Ok då har vi förhoppningsvis rett ut det. Du sa att du ställde en fråga och att jag svarade på en annan. Den ovan var den enda fråga du ställde så jag förstår inte vilken andra jag svarat på?? Jag svarde inte på nån fråga alltså utan fortsatte diskutera allmänt.
Att VI sen tolkar fel, läser in något som inte står är inte första och inte sista gången, dvs missuppfattar varandra. Och nu har vi irrat bort oss ordentligt som jag uppfattar det.
ABC
“Jag tolkar dig som att du fortfarande anser att det är en speciell typ av kvinnor som går in i destruktiva relationer, något annat har du inte framfört.”
Nej jag tror inte att det är en speciell typ av individer som går in i denna typ av relation, däremot tror jag att det kan finnas en skillnad gällande när/hur man tar sig ur.
Slutligen. Naturligtvis förstår jag att min person inte intresserar dig
Men det var inte heller vad jag menade med att gå på person. Utan just det du skriver, att kritisera det jag skriver (mina åsikter?) och hur jag argumenterar, ist för att argumentera för dina egna.
Hur som, för egen del har dock dessa diskussioner varit intressanta och givande. I varje möte lär man sig något
HW
“Det är inte min erfarenhet – utan min erfarenhet är att den agenda som papparättsrörelsen har och de metoder man förespråkar är förödande för misshandlade kvinnor och deras barn.”
Ja det svåra som jag ser det är just att jämka ihop dessa två gruppers behov (de som faktiskt lever i en misshandelsrelation och utsätts för umgängessabotage oavsett kön). Samt att, som jag ser det, identifiera vilka som kanske egentligen inte hör hemma på tex kvinnojourer och i papparörelsen.
Ps. det var en Maria som hade åsikter på ditt antal inlägg och hon har vad jag förstår inte kommenterat här mer så därför får du inget svar på 3x…