ETT NEJ ÄR INTE ETT NEJ – I HEMMETS TRYGGA VRÅ
Vad är det som håller på att hända? Isobel twitterlänkade till det här och jag sitter i efterdyningarna av ett jättemysigt bröllop (inte mitt) och läser om Högsta Domstolens nya rättspraxis för våldtäktsfall, som kommer att göra det ännu svårare att driva våldtäktsmål. Och kolla in detta:
När man säger våldtäkt tänker man mest på riktiga ruggiga våldtäkter. Men tar man en man och en kvinna som känner varandra och kvinnan säger att hon inte har lust i dag, men mannen kör ändå. Visst är det oschysst, men kanske inte värt två års fängelse. Det liknar mer en ordningsförseelse.
Detta är ord från kammaråklagare Rolf Hillegren vid City åklagarkammare i Stockholm.
Men tjena! Lite trist att kärringen inte ville, men vaffan. Våldtäkt? Vi var ju hemma! Spöa på’n kan man väl också få göra nån gång ibland när hon tjatar. Bara det är min egen tant. Och vi är hemma. Lite onödigt kanske, men inget att tjafsa om …
VA VA VA!!!
Efter all denna opinionsbildning kring sexualiserat våld, efter den cementerade uppfattningen om att kvinnors farligaste plats är hemmet, kommer denna groda från en kammaråklagare. Nyp mig hårt i armen!
Popularity: 49% [?]
Bli min
ABC says:
“Man Ray, så utan att du hade en aning om varför den tidigare så trevliga tjejen ansåg att hennes ex “skulle ha” så tog du parti mot henne?
Jag tror att hon är skitglad att du gick! En snubbe som är så fördomsfull och grabbig som du vill man inte ha en relation med.
Du lever dessutom i föreställnigen att höjden av lycka för tjejer är att bli ihop med en snubbe. Så viktigt att de tom skulle kunna anmäla en ovillig för våldtäkt om han inte är intresserad av henne efter ett ONS. Men pliiis!
Kliv ner grabben! Så intressant är du inte.”
Jag vet exakt vad han hade gjort, han hade lämnat henne för en annan. Det hade jag fått höra ett antal gånger (ett stort antal gångr). Det är en anledning att vara förbannad men inte en giltig anledning till att sabotera umgänget.
Jag lever definitivt inte i föreställningen att ” höjden av lycka för tjejer är att bli ihop med en snubbe”.
Jag har tvärt emot oerhört svårt att fatta att de måste vara så viktigt.
Jag vare sig tror eller påstår att majoriteten av kvinnor skulle falskanmäla, snarare att det skulle ske och det skulle inte ske mer sällan än vad män våldtar kvinnor.
“En snubbe som är så fördomsfull och grabbig som du vill man inte ha en relation med.”
Jag har aldrig tvingat mig på någon eller ens krusat, vill dom inte ha mig slipper dom, jag tycker att alla män som kvinnor borde förhålla sig så.
ABC, nu när du har krupit och smörat för kvinnorna kanske du får dig ett nummer.
Grattis!
Howling Woman:
“När det gäller signaturen “Man Ray”, “Mia” så kan man ana på vilken debattens breddgrader de har sin hemvist”
Var du har din hemvist framstår klart.
Du måste vara den mest enkelspåriga, enögda, hatiska individ jag någonsin råkat på.
Försvarar kvinnor som saboterar mäns umgänge med barn med att “det är valigt att män begått övergrepp”, och anser att det int espelar någon roll om just dessa män begått övergrepp, dom skall straffas ändå.
Säkerligen tycker du att dessa män skall tvingas försörja de barn de inte får träffa.
1. Inför lag på medgivande för sex – krav på consensual sex. Denna lag har diskuterats internationellt i åratal – dags att införa den, inte minst med tanke på solidariteten med unga osäkra tjejer och kvinnor – då får de något att stödja sig på när killar och män pressar dem till sex som de egentligen inte valt själva eller vill.
Hur har du tänkt dig rent praktiskt att det skulle gå till?
Jag ser fördelarna med detta, men också de praktiska svårigheterna.
Det kan gå att lösa, hur har du tänkt dig?
“Man Ray” (inte att förväxla med Man Ray).
Jag tycker inte att du ska sätta citattecken runt en fras som jag inte skrivit – det är missvisande.
Meningen ““det är valigt att män begått övergrepp”, är det väl inte jag som skrivit eller hur.
Tänker du dig att jag i all vänskaplighet ska svara på din fråga om förslaget efter att du skällt ut mig.
Känns lite märkligt.
Men OK. Jo, jag hade tänkt mig att det skull gå till så här att mannen/killen frågar kvinnan/tjejen:
-Vill du att vi ska…..valfritt ord (älska, ha sex, ligga med varann)
Tjejen svarar då ja/nej eller där med jämförbara uttryck.
Om hon säger Nej, då måste killen/mannen respektera det, annars gör han sig skyldig till brott.
På samma sätt gäller ifall det är tjejen/kvinnan som inte respekterar mannens/killens Nej.
Då gör hon sig skyldig till brott.
Ungefär så tänkte jag mig en grundmodell att utgå ifrån.
Sedan missförstod du nog – signaturen “Mia” hade skrivit följande (och nu citerar jag – dvs ordagrant): “Artikeln i sig är ju ok ang när ord står mot ord. Ja det är fördj-ligt att det är så svårt att bevis så att det räcker till åtal och dom. Men samtidigt anser jag det bättre att skyldiga går fria än att oskyldiga döms. ”
Jag svarade då följande: “Varför är det mer ok att ett oskyldigt brottsoffer döms till livslångt lidande än att en oskyldigt anklagad gör det?”
Du och signaturen “Mia” alltså att det är mer ok att skyldiga går fria (och att deras brottsoffer därmed inte får upprättelse, att deras förövare inte får någon påföljd) än att oskyldiga döms. Det är viktigare.
Jag anser att det är precis lika viktigt att brottsoffer får upprättelse som att oskyldiga inte döms. Jag har i tidigare kommentarer visat hur man kan åstadkomma detta: Genom att utbilda rättsjänarna i brottsofferperspektiv, barnperspektiv, om kvinnomisshandel, om långvarig sådan och dess effekter – genom att de bibringas utbildning i traumaforskning, att man ställer höga – och helt andra krav än nu – krav på bevisprövningen att den skall grunda sig på kunskap om hur olika trauman påverkar minnet och därför också vittnesmål, obligatorisk dokumentation hur man bevisprövar den m m – se tidigare kommentarer.
Du förvränger vad jag säger och det verkar som en projektion – av dina egna kategoriska och överdrivet generaliserande uttalanden – såsom – och nu citerar jag igen – dvs ordagrant vad du skriver:
“Visst ärt det så, kvinnor är precis lika usla som män är, skillnaden är metoderna ni använder. Kvinnor använder barnen för att hämnas och djävlas, män förföljer och misshandlar att kvinnor skulle vara bättre (eller sämre) varelser är BULLSHIT.”
Det framstår som att du beskyller mig för något som du själv gör.
Howling Woman:
jag ber om ursäkt, jag avsåg ett sammandrag av vad du tidigare skrivit och det fanns inga citationstecken för det, jag borde ha skrivit en fotnot.
“-Vill du att vi ska…..valfritt ord (älska, ha sex, ligga med varann)
Tjejen svarar då ja/nej eller där med jämförbara uttryck.
Om hon säger Nej, då måste killen/mannen respektera det, annars gör han sig skyldig till brott.”
Inte speciellt trevligt i alla situationer men om ni vill ha det så så är det ok för mig.
Det lär definitivt bli mindre sex men om det är det ni önskar så är ni i rätt att ha det så.
Ni har rätt att slippa sex.
Problemet är lika förbannat bevisfrågan, där ser jag ingen lösning om man inte spelar in hela sina liv.
Anledningen till att samhället betalar stora ersättningar till människor som suttit oskyldigt fängslande är att det är samhället som förgripit sig på dem.
Jag kan dock tänka mig någon form av ersättning till brottsoffer från samhällets sida ändå som en sorts offentlig försäkring. Skulla man få tag i och döma en gärningsman skulle han i efterhand kunna åläggas kostnaden.
” Du förvränger vad jag säger och det verkar som en projektion – av dina egna kategoriska och överdrivet generaliserande uttalanden ”
Jag anpassar mig till dabattens nivå, när jag debatterar i högkyrkliga kretsar anpassar jag mig efter dom.
” Det framstår som att du beskyller mig för något som du själv gör.”
Helt klart eftersom du gör det mot mig så gör jag det mt dig, jag är inte bättre jag.
Är det några som samhället förgripit sig på så är det ju brottsoffer inom familjen. Där tvingas både mödrar och barn till år av rättegångar ifall pappan är en kvinnomisshandlare som vägrar acceptera att han inte kan få umgängesrätt eller vårdnad om han gjort sig skyldig till kvinno- och barnmisshandel. Såna tvister kan han hålla på med år ut och år in och kvinnan och barnen är skyldiga att medverka fast det enda de gjort är att anmäla och lagföra en misshandlare samt vilja leva i fred från honom i fortsättningen.
Får dessa några skadestånd för hur samhället behandlar dem? Nej, de får till och med betala advokatkostnaden själv och taket i hemförsäkringen är 100 000. Väljer mannen då att överklaga vilket en psykopat som vägrar erkänna att han gjort fel ofta gör – då kan det kosta kvinnan och barnen hur många hundra tusen som helst.
Orätten råder, härskar över oskyldiga offer som inte gjort nånting mer än att skydda sig själva från mer våld och övergrepp från en våldsam pappa. Och det är samhället som tvingar dem till det.
Därför anser jag att de borde få livränta av staten för brotten som begåtts mot deras mänskliga rättigheter. Det handlar om dömda förövare som tillerkänns rätt att fortsätta misshandla sina offer juridiskt och ekonomiskt.
Och – vet du vilka det är som gör att det ligger till på det här sättet? Jo, nämndemän som resonerar som du gör – att kvinnor och barn alltid ljuger – även när det finns fällande domar.
Så sluta generalisera om det – för det skadar hur många som helst. Och särskilt barn som tvingas till umgänge med våldsamma fäder som dömts – som i mitt fall – för barnmisshandel mot sina egna barn och ändå får fortsatt obevakad umgängesrätt.
Hur tror du barnen mår av det?
Och hur tror du en mamma mår som tvingas lämna ut sina barn till en dömd förövare som dessutom är alkoholist?
Och förresten – när det gäller mitt förslag så får männen samma rätt – att slippa sex.
Vem vill ha sex med människor som anser att det är rätt att tvinga sig till det?
Och vad är det för avtändande med frågan vill du? Och vilken kvinnosyn ligger bakom antagandet att kvinnor skulle tycka att det vore fel att någon frågar först istället för att bara ta vad den vill ha – utan hänsyn till vad hon tycker om saken.
En slags våldtäktsideologisk inställning i sig. Jag tror att kvinnor (utom möjligen de som aldrig blivit utsatta för våld eller ett verkligt övergrepp och inte heller satt sig in i situationen hur det skulle kännas att verkligen bli det) skulle tycka det var helt ok med lag om medgivande. Särskilt tror jag det skulle göra unga kvinnor och tjejer tryggare i sin sexualitet – då har de detta att stödja sig emot när de blir pressade av hänsynslösa och omogna killar som vill kaxa sig för kompisarna eller har förläst- och sett sig på något på nätet – så att de kan säga både ja och nej efter eget huvud istället för att bara vara styrda av män eller killar, som i sin tur är styrda av sexuella preferenstrender på nätet. För så ytlig är ju den här världen och många är de som inte kan stå självständiga från trender och yta – till och med finns ju modeinriktningar när det gäller intimfrisering, intimkirurgi, plastikoperationer osv osv – modern könsstympning om du frågar mig – för det är inte speciellt befrämjande för den kvinnliga sexualiteten då det minskar känslighet och ökar sjukdomsrisk.
Howling Woman:
“Vem vill ha sex med människor som anser att det är rätt att tvinga sig till det?”
Jag utgår från att det är mig du menar, jag har aldrig tvingat någon till sex, utan direkt lagt ner när jag blivit nekad.
Visst skulle en lag vara formellt rätt, vad jag menar är att känslan och spänningen skulle försvinna.
Tänk dig själv att man under middagen måste fråga “Vill du ha sex med mig ikväll”, tänk om man själv inte skulle ha lust senare under kvällen, då hade man i princip lovat genom att fråga.
Med andra ord, det bäst att inte fråga.
Eller om man sitter i soffan, kelar lite som går vidare till lite mer och sedan till sängen (eller soffan).
Det blir inte riktigt samma sak om man tidigare under dagen skulle fråga “Vill du hångla med mig ikväll och sedan ha sex?”
Dessutom kan man ju inte sätta gränsen vid enbart penetrering utan det måste självklart gälla all form av kroppskontakt.
“Får jag krama dig i eftermiddag?”
Vore det inte bättre att kvinnor smusslade kemisk kastrering i sina mäns mat, så att de/ni slipper sex, då blir det ju vare sig tjat eller bråk.
Eller att man gör upp innan man ingår relationer att de inte skall vara sexuella.
Då vet man ju vad som gäller redan från början och har chansen att inte fästa sig vid någon som inte är bra för en.
Skulle du kunna tänka dig att vi män får kemisk kastrering utskriven av läkare för att slippa känna dragning till kvinnor så att vi kan undvika problem?
Skulle du kunna tänka dig att tillåta män redan från myndighetsålder att låta sterilisera sig så att de/vi slipper sätta barn till värden som vi inte får träffa eller tvingas förnedra oss för att träffa?
Om man tar upp frågan får man från kvinnor höra “Tänk om man ångrar sig”, ni bryr er ju inte om oss när det gäller någonting annat varför skulle ni göra det nu?.
Om man steriliserar sig och ångar sig får man naturligtvis skylla sig själv.
Om man kan ju få en märkning som gör att man inte lurar kvinnor som är desperata efter barn, någon liten tautering tex.
Varje gång jag o mina kompisar är ute på krogen dyker det upp gamla fula äckliga kärringar som klämmer och tafsar
Dem tjatar att man skall följa med dom hem och låter oss inte vara ifred
Kan den här lagen hjälpa oss unga killar
Man Ray, det är ganska onödigt av dig att skicka in kommentarer under falskt flagg. Det är du som är “Emme”:
“Varje gång jag o mina kompisar är ute på krogen dyker det upp gamla fula äckliga kärringar som klämmer och tafsar
Dem tjatar att man skall följa med dom hem och låter oss inte vara ifred
Kan den här lagen hjälpa oss unga killar”
Hur gammal är du, Man Ray? Eftersom du är så barnslig?
Jag tycker signaturen “Man Ray” här ovan visar på mer än lovligt löjliga överdrifter. Att tolka vad jag skrev så visar hur provocerad du blir av det här – att kvinnor ska få bestämma själva över sin kropp. Jag blir sorgsen – våldet som skadat mig så mycket -att nån försvarar det – det gör mig ganska sorgsen. Och att nån förlöjligar när man försöker beskriva hur det är att bli utsatt.
Och vi kvinnor får aldrig tycka synd om oss själva – inte ens då – det är liksom förbjudet för kvinnor med självömkan. Manlig sådan däremot är faktiskt ofta drypande, det säger jag inte för att svartmåla utan det är en faktisk iakttagelse. Kvinnor däremot ska tåla bokstavligt talat hur mycket stryk som helst och får inte klaga. Jag minns hur hånad jag blev av den som misshandlade mig – om jag sa hur ont det hade gjort och visade honom skadorna, så sa han bara: – Sluta tyck så jävla synd om dig själv. Jag vågade knappt inte ens titta mig i spegeln själv av rädsla och chock för det var så allvarliga skador. Vågade inte röra nånting. Bara låtsades som det inte fanns, för det var så obehagligt så mycket stryk jag hade fått. Efteråt så minns jag inte ens. Men de som såg mig kommer ihåg hur jag såg ut och har berättat det för mig efteråt hur allvarligt det var.
Ska tillägga att jag inte anmälde. Hans synsätt fick mig att känna sån skam för att jag klagade att jag faktiskt också själv kände att jag var gnällig. Till slut blev det anmälan i alla fall – det blev sjukhus och skadorna så allvarliga att jag måste ha vård.
svårt att prata om eller hur
det låter lika löjligt hur man än säger det men det är ju sant och det finns kvinnor som har varit med om så mycket värre. Träffade en kvinna en gång som fått ögat utstucket av sin kille. Och så alla som dödats. En av dem har jag också träffat. Jag minns henne fortfarande. Hon var så tyst.
Jag menar hon var alltid så tyst, den tystaste på jouren. Det var som hon stod så långt bortifrån och betraktade oss andra som att vi levde i nån verklighet som var så annorlunda och långt från den vetskap hon verkligen hade om allting. Några veckor senare var hon död.
Låter också påhittat eller hur – men det är för att det är så svårt att uttrycka.
Man ska nog inte prata om det – då kommer en störtflod av hån. Om “offerkoftor” osv.
Ja om nu tjejen inte vill, det är väl bara att acceptera
och gilla läget, det kanske finns någon naturlig orsak att
hon inte “vill”, trötthet dålig dag på jobbet eller något annat,
att tvinga sig på någon måste väl vara fel metod att närma sig den man “älskar”….
En brist i många förhållanden är nog avsaknaden av förtroliga samtal, att kunna känna empati och visa förståelse…
Det som är trist i sammanhanget är att det måste stiftas lagar
när två sammanboende inte kommer överens, då är det väl bättre att
gå skilda vägar om man inte kommer överens innan det har gått för långt…och ändå tristare är det när kvinnan t.ex måste känna sig
rädd i sitt eget hem, då jävlar är det något vajsing i huvudkontoret
på den ena parten som vill utnyttja sin fysiska styrka genom att
tilltvinga sig ett samlag, ja då förstår man varför lagen har kommit till
Ville bara förtydliga: Ordet “du” var då riktat till signaturen “Man Ray”, så du inte tror att det var till dig, Unni, skrev lite otydligt.
I alla fall kvinnors rätt att få bestämma vad andra ska göra med deras kroppar – det tycker jag är något som borde vara självklart – men är det absolut inte. Och det är sorgligt.
Överhuvudtaget är pinandet av köttet inpräglat i denna kultur – disciplineringen det ständiga budskapet, kroppen skall tvingas.
Men de straffen som kvinnan råkar ut för, jag vet inte riktigt hur man ska se på dem – mer än att det är ett djupt hat.
Och så detta att det aldrig får synas, att det ska tystas ner, förklaras bort, förlöjligas, misstänkliggöras att det inte får utsägas precis som det är. Att det finns. Och är bara för dj-igt.
Det är därför jag säger något om det.
Jag är 45 och jag slipper bli antastad av gamla kvinnor på krogen numera.
Så jag har inte så många år kvar, jag har välddigt svårt att se mig själv sexuellt aktiv efter 50. När ni fått igenom den här lagen kommer den troligen inte att beröra mig ändå.
Naturligtvis fick jag inte svar på mina frågor, korkat att förvänta mig det.
Jag blir beskylld för att försvara våld, jag har aldrig försvarat våld mot kvinnor, mot kriminella män, ja men inte mot kvinnor. Jag förespråkar snarare att man skall bruka våld mot de män som misshandlar och förföljer kvinnor men det är uppenbarligen inte politiskt korrekt.
Ni skriver att ni vill ha rätt att bestämma över era kroppar, det borde rimligtvis räcka att säga NEJ! så slipper ni oss.
Vi män skall inte ha rätt att bestämma över våra kroppar vår uppgift är ju att ge er barn och att försörja dom åt er.
För 10-12 år sedan träffade jag en kvinna som sa sig inte tåla vare sig p-piller eller gummi. Jag gick till vårdcentralen och bad om att få bli steriliserad, det var totalt omöjligt. Jag skulle dels behöva vara is tort sett femtio, skulle vara tvungen att ha levt i ett långvarig relatrion och hör och häpna, min partner skulle godkänna det. Skulle ni acceptera om er partner bestämde om ni skulle gaöar eller inte göra abort?
Jag frågade min nya partner men hon blåvägrade (att låta mig bestämma över min kropp), så jag avstod från sex för att kunna känna mig säker. Hon dumpade mig och när hon gjort det ställde hon till ett djävla liv därför att jag accepterat att bli dumpad. Hon gav sig på kvinnan jag träffat efter att hon dumpat mig, en människa hon inte hade med att göra. Så djävla typiskt kvinnor. Om man dumpar någon har man inte med den människans liv att göra längre.
Jag hittade en medicin för kemisk kastrering kallad Suprefact, den finns att köpa på nätet men verkar vara väldigt dyr. Eftersom den riktar sig till män lär den ju inte vara subventionerad $99 för en förpackning, men om man undviker kvinnor lär man väl spara flera gånger så mycket. Finns det verkligen inget som tar bort driften utan att göra en till mjäk? En fungerande lösning verkar vara att läsa vad feminister skriver på sina bloggar då tappar man verkligen lusten.
Om ni undrar vad jag gör på sådana här sidor är det för att ni hjälper mig att inte sakna och längta efter kvinnor, det fungerar riktigt bra. Det skulle göra mig glad om jag kunde ge er motsvarande hjälp.
Det är det jag säger – förbjudet att prata om – mäns våld mot kvinnor. Varför är det tabubelagt. När man varit med om det vill man att andra kvinnor skall slippa. Man vill jobba för förändring. Det är ju ganska enkelt att förstå. Och har inte att göra med något annat än just det – att kvinnor skall slippa bli utsatta, att de skall få rättssäkerhet, att barn skall få trygghet och lugn och slippa få stryk. Är det så kontroversiellt. Jag kan inte fatta varför det skall vara så tabubelagt att prata om och förändra. Verkligen förändra så det inte händer mer.
LE – det var bra det du skrev. Om förtrolighet och nära samtal, empati och förståelse. Närhet helt enkelt. Intimitet.
det är verkligen tyst. jag vet inte vad jag ska göra nu när jag bevittnar en vän som blir slagen och förtryckt. Jag är så ledsen och står maktlös, känns det som. Jag trodde aldrig det, hon är så bubblig, go och kärleksfull. Han så stor och borde vara någon att luta sig emot. Fick se hans rätta jag förra helgen. Hon berättade att han slår henne, hon får inte gå ut själv, han finns men syns aldrig (i deras familj med barn) Han tycker hon ska vara tacksam för allt hon får av honom. Hon får inte ha mig som vän längre (för jag känner hans sort alltför väl)
Barnen berättade för mina barn om hans våld mot dem och mamman när de sov över. Om polisen och mammans blåtiror.
Han hann tillochmed antasta mig under kvällen, skällde ut henne för att ha en väninna som ljuger. Sa till sina barn att hålla käften annars kommer han sparka in ansiktet på dem..
Jag mår ILLA …! Jag vet exakt vad som händer där hemma. Jag var hon för 7-8 år sedan. Jag ser det så klart nu.
Men hon slöt sig inom sitt skal och visade mig att det är nog bäst att gå nu … Det känner jag också igen. Alla väninnor man måste mota bort. Usch vad ledsen jag är.
Hur ska jag nå henne? Jag känner att hon är helt i förnekelse, helt kuvad. Men hur hjälper man? Vill inte göra det värre för henne heller genom att vara för på.
Jag har kommit långt med mig själv och att stå upprätt (mycket genom ren ilska) men att se en väninna sitta i den här sitsen har fått allt att gunga till. Som att vrlden är en otrygg plats, med psykopater runt varje hörn. Ingen går säker.
Kanske kan man bara visa “and be the change”.
Hon vet att jag väljer att leva ensam med barnen. Ingen knöl får komma hit, det spelar ingen roll hur mycket pengar, makt han har. Hon ser att det funkar för mig och att jag är FRI att göra det jag vill. Kanske bara säga jag finns här för dig, när du än behöver och jag dömmer inte dig. Kanske en dag kan hon bryta sig loss. så jobbigt att se en människa bli så illa behandlad, förstår hur det måste ha känts för min mamma nu – men inte ens hon gjorde rösten hörd och sa ifrån till mannen irl.
väldigt tyst problem jag håller med – så att man vill skrika!
stå på er alla kvinnor där ute, det är skönt att “vara på den andra sidan” … men man är ärrad föralltid.
@Tagen
“Hur ska jag nå henne? Jag känner att hon är helt i förnekelse, helt kuvad. Men hur hjälper man? Vill inte göra det värre för henne heller genom att vara för på.”
Försök få henne att kontakta Kvinnojouren, inte som en lösning, mer för att om DU försöker förklara för henne hur illa det verkligen är så riskerar du att förlora en vän.
Bättre om nån annan förklarar och du finns där som en vän.
Och skaffa en stor soffa, risken finns att nån behöver sova på den inom kort.
Jag vet inte – det första är att sätta sig i säkerhet. Innan man gör något annat.
Hon kan säga att hon ska hälsa på någon – sin mamma t ex. Och så planera därifrån. Det kan gå. Barnen måste få träffa sin mormor. Sen kan hon ta in på kvinnojouren. Så hjälper de. I Stockholm har man väldigt bra teamsamarbete på vissa ställen. Det finns att hitta på nätet – här pratar de om vilket område i Stockholm de har det här bra teamsamarbetet som varit mycket framgångsrikt när det gäller att verkligen försöka hjälpa kvinnor UR misshandeln – http://blogg.aftonbladet.se/153bloggen/2009/05/1208091 – det är en video med intervjuer med rikspolischefen och så de här representanterna för team – socialarbetare och kvinnofridsarbetare.
Alla mörkerivrare hatade ju den bloggen – men där finns faktiskt bra information.
Hon ska alltså säga att hon ska resa bort över helgen eller något liknande – och hälsa på barnens mormor. Och sen ta sig till en bra jour.
Och då menar jag inte sticka med barnen och typ gömma sig – jag menar att hon sätter sig i säkerhet. Alla föräldrar har rätt att ta med sina barn på en resa över helgen. Det har även hon. Till och med en fyradagarsresa kan hon unna sig. Det är ju inte så att hon försvinner för alltid. Sen är ju myndigheterna med och bestämmer om vad som är lämpligt om han slår henne. Kanske bevakat umgänge eller kontaktperson så hon slipper konfronteras med förövaren.
Det tycker jag är ett tänkbart tips.
Hon kan till och med ringa sen och meddela hur det ska gå till i fortsättningen med umgänget – i samråd med teamet, gärna ha de med sig som vittnen så att alla ser att allt går rätt till. För de här teamen verkar tänka på kvinnans säkerhet. Men hon måste ju se till att bo på en jour där han inte kan hitta henne. För när man går då är det som farligast. Dokumentera allting.
Och aldrig aldrig gå hem och “hämta grejer” – det är livsfarligt om det är en riktig misshandlare.
Eller så kan hon bara gå ut och handla – och så åka till en kvinnojour, kontakta team och ta det därifrån – i samråd med dem. Se till så att hon får skyddat boende.
Sen måste de hjälpa henne och barnen att få en bostad. Det är alltid farligt att stanna kvar i ett förhållande och vänta tills allt ordnat sig för det är ju svårt att veta när det blir att det blir en gång för mycket. Att hon är så kuvad är ett illavarslande tecken tycker jag. Men man måste nästan träffa personen för att veta. Men min erfarenhet är, att när man är i det där allra mest kuvade stadiet, så kan man inte ta sig ur av egen kraft, man måste ha hjälp utifrån. Men det var ju jag det. Alla är olika.
Kom ihåg att jag sa ringa och meddela – i vittnens närvaro – hur umgänget skall gå till /evt boende hur de nu har det – efter att först i samråd med myndigheterna kommit fram till vad som är lämpligt för barnen, vad som är juridiskt korrekt osv. De har befogenheter att ingripa – till skydd för barnen – ja, de är egentligen skyldiga att göra det, och är det det här bra teamet så är de säkert ute i syfte att verkligen hjälpa kvinnan och barnen att ta sig ur misshandelssituation. Det bör också ses som ett plus att hon försökt ta sig ur sin situation och sökt hjälp för att komma ut.
Hon skall alltså INTE träffa honom och konfronteras – det är livsfarligt.
det finns inte en chans på något sätt att min vän skulle ta till flykt med barnen till ett “team” på någon kvinnojour. Hon tycker inte ens att hon är värd mer. I hennes värld finns inte att begära mera. Hon tycker att han är en stövel och vill ta livet ur honom men han plågar henne inte mer än uthärdligt.
Jag är så tacksam för min frihet men kommer ihåg hur det var att bli manipulerad och kontrollerad och hjärnvriden hela tiden med några slag emellan. Man stod ut. Det är bara när man blir hotad till livet som man kontaktar främlingar tror jag. Många ringer polisen några gånger, förlåter, står ut… hela den grejen.
Sen finns de värsta fallen som jag inte har varit med om. Jag vet inte hur det är. Så det är därför jag skrev olika nivåer på misshandel.
@tagen
HOWLING WOMAN menar säkert väl med sina råd på råd på råd, även om hon nu inte verkar ha läst allt vad du skrev.
Jag tror dig när du säger att din väninna inte är nåbar i dagsläget. Illa är dock att det finns barn med i bilden och än värre att barnen är medvetna om vad som sker.
Du tror inte att det finns en chans att göra barnens lärare/övrig skolpersonal uppmärksammade på vad som sker? De har ju faktiskt anmälningsplikt.
Annars så kan du faktiskt själv anmäla till socialen. Det kan du göra anonymt, men se då till att du gör det från ett anonymt telefonnummer eller via brev/anonym mejladress då dessa detajler anges i anmälan för både henne och mannen att läsa om de så begär. De kan alltså få reda på vem som anmält om de känner igen telefonnummer/mejladress även om nu socialen vare sig vet eller har rätt att ange detta.
Jag tror inte att du ska ta på dig rollen att handgripligen dra henne ut ur det destruktiva förhållandet ty det kan sluta med att du får ta skulden av en eller annan diffus anledning och att hom sen alienerar sig från dig och slutligen återgår till att vara en tråddocka i hans händer. Bättre då att du sätter lampan på för andra att se och sedan ser till att finnas där vid hennes sida när hon blir medveten om att hon behöver ett vänskapligt stöd.
Bjud henne helt enkelt på den styrka som du (så uppenbart) kostsamt byggt upp och verkar villig att dela med dig av, men truga inte–låt henne bara veta att den finns där för henne att hämta av när hon väl behöver den.
Tagen:
Jag vet att jag inte är populär här men jag skriver ändå, tycker att det här är viktigt.
Naturligtvis måste du göra någonting.
” Sa till sina barn att hålla käften annars kommer han sparka in ansiktet på dem..”
Hörde du honom säga detta till barnen?
Det är inte svårt att spela in ljud på tex. en vanlig mp3-spelare.
” Han hann tillochmed antasta mig under kvällen”
Jag hoppas att du gav tillbaka rejält, talade om för honom vilket kräk han är.
Om du spelar in en sådan här sekvens där han hotar och skrämmer kan du lägga ut den på YouTube.
Tryck upp flygblad med bild på honom och rubriken “Kvinnormisshandlare”
Gör flikar i underkanten med adressen till YouTube-sidan så att intresserade kan riva av och ta med hem.
Sätt upp flygbleden i närheten av där han bor och kanske framför allt vid hans jobb, lägg i brevlådorna i huset han bor.
Om det skulle vara för olagligt med bild så ta inte med den utan hänvisa bara till bilden, på hans jobb skulle det ju komma ut ändå.
Unni ställer säkert upp och länkar.
Kvinnomisshandel är det vi män föraktar näst mest, bara utnyttande av barn står lägre i kurs.
Kan ni inte gå samman ett gäng och hjälpa henne, misshandlar han någon av er är det ju ett gyllene tillfälle att sätta dit honom ordentligt.
Det viktigaste tror jag är att samlar ihop en större skara människor som kan tänkas stödja och gå i mellan och att någon av er slipper råka ut för kräket ensam.
Om min syster skulle råka ut för det här och vi (familjen) skulle få reda på det skulle vi samlas och vi bröder skulle tagit hand om misshandlaren.
Men det här skyddet kanske inte så många har.
Jag skulle i alla fall inte lägga några fingrar i mellan.
Till signaturen nef: Det är inte så bra väl att gå den vägen. Det finns otroligt låg medvetenhet om kvinnomisshandel på många ställen inom socialtjänsten. Det kan till och med sluta så att de lierar sig med mannen som naturligtvis kommer att förneka all misshandel och påståenden om att det är hans beteende som är skadligt för barnen. Kontakt med den här typen av specialteam gör detta scenario mycket mer svårskapat. Alla kvinnomisshandlare förnekar det som hänt. Istället är det kvinnan som har psykiska problem, inbillar sig saker eller är skadliga för barnen med sin obefogade oro. Och oro – det är något som många socialsekreterare tycker är mycket skadligt för barnen. Det finns många inom socialtjänsten som inte är medvetna om problemen. Och ofta står ju ord mot ord, så risken att kvinnan inte blir trodd på en vanlig socialbyrå, är tämligen stor. Då kan hennes situation bli ännu värre – och framför allt, så kan den bli mycket värre för barnen, om inte kvinnan får adekvat hjälp.
Många fall med barnmisshandel slutar med att polisen skjutsar tillbaka barn som själva anmält direkt tillbaka till pappan. Det har jag själv sett flagranta exempel på. Barn blir, lika lite som kvinnor, trodda. Ofta misstänkliggjorda istället som att de är utåtagerande och behöver uppfostras. Och så har de turen att ha en närvarande pappa. Ja, så får de ännu mer stryk. Ända tills problemen kanske blir så uppenbara att de inte går att förneka längre. Samhället lägger ofta skuld på offen – det är ungens eget fel att han eller hon får stryk.
I Sverige finns det inom socialtjänsten en tradition att kvinnlig oro det är det absolut mest tabubelagda som finns. Ängsliga mödrar som klamrar sig fast vid sina barn är de största farorna som finns för barnen, anser traditionsbärarna inom socialtjänsten, många gånger.
hej tack nef.. det är vingligt. Att anmäla anonymt. Försöker tänka mig in i hur jag själv skulle reagerat om soc knackade på och ville se hur vi hade det. Jag hade nog velat försvara min situation, få bort dom.
Jag tror lite på att sprida ryktet. Misshandlarmän gillar inte att andra vet om vilka monster de är, för det verkar så fegt att slå kvinnor och barn. Men dom kan ju lätt bara säga att kvinnan är psyksjuk plus hennes slampväninnor.
Men barn ljuger sällan. Mina barn var inte sena att berätta för sin pappa ( en annan kvinnomisshandlare ) om helgen och vad som hänt och vad som sas. Vet inte om det var bra, lite gossip bara, “vet ni att han slår henne!” Det är ju inte så ovanligt. Kan nog tillochmed få vissa att känna “phu..det är inte bara jag…”
Problemet är svårhanterat. Som med pedofiler. Man försvarar sin familj. Vill inte se eller erkänna att någon vill en illa (för det kan dom väl inte vilja?måste finnas anledning.)
Nej jag ska kanske sprida lite skit om honom? Som att lilla jag kan få hans jobbkontakter att avsky honom och bojkotta. Nej, man sitter i en återvändsgränd. får hoppas på Karmasmäll.
Han, idioten, tog ifrån mig en god vän. Jag skulle kunna kontakta farliga människor för uppgörelse, allvarligt, jag skulle kunna göra det. Hon och barnen skulle få det bra, han ger dom inget förutom ekonomi. (som han vill bli behandlad som gud för..)
Men jag är för lam. Vill inte skada folk.
Inte heller kan jag tjata på henne, hon vill leva på och glömma. Jag vet hur det är. Min mamma sa att jag bara kan finnas här, när jag träffar henne få henna att skratta och ha kul. Visa att det går och att det är FETT SKÖNT ATT VARA FRI! Göra och träffa vem man vill.
Amen. fyyyyyy faaaaaan för självutnämda elaka gudar.
Bless / ha det bra/ från mig, överlevare från misshandel och övergrepp när jag var liten tjej. Står rakt nu. /mia xxxx
En till grej (tack Unni för detta space)
Varför dras vi människor hela tiden till lika? Varför klickar jag så bra med en annan tjej som blir misshandlad? Varför dras elaka män till mig och vill utnyttja och förnedra mig sexuellt? Luktar dom till sig att jag är ett offer? Jag är vuxen nu och medveten, ser att dessa män vill sätta mig på plats. Jag blir rebell och reagerar som en tonårsdotter..(jag hade alltid mitt ess i bakfickan när styvpappan försökte styra mig, visste vilket perverts kräk han var)
Hur kan man använda sin medvetenhet? Jag blir avskydd av män, i min familj också – min morfar,pappa och bror. Jag är en obekväm uppstudsig kvinna. (var fanns dom när soc anmälde styvpappan för övergrepp?….ps han dog i en motorcykelolycka, tack karma.)
Man känner väl igen sig. Förstår. Ser vad som händer. Hur länge ska man kleta runt i detta? Upp till kamp? förstår att man kan känna sig less och maktlös när det verkar vara norm.
HOWLING har du funderat ut en lösning?
tagen – jag har redan skrivit det förslag jag tror på. Hon måste ut – annars klarar hon inte sig. Och du – det är inte ditt fel att din familj är galen. Det kan inte du hjälpa. Tänk på dig själv som den enda friska – för så är det.
Det har inget med att göra att du är en ‘rebell’ som behöver straff och uppfostran. Det är dina elaka släktingar som behöver uppfostras. Glöm inte det – för det är sant.
Du är bara en helt normal människa som vill bli väl behandlad. Det har du rätt till – GLÖM INTE DET.
Tagen – tänk nu på vad jag sa. Och ramla inte ner i deras vanföreställningar om dig.
Låt dem inte förpesta din tillvaro. De sitter bara fast, och vill snärja dig i samma sörja som de sitter fast i. Låt dig inte dras ner.
Gå därifrån.
Gå vidare.
Det finns andra människor att spegla sig i.
ok… jag har bestämt att sluta kleta runt i min väninnas liv också. Ska försöka neutralisera mig. Har bojkottat min familj utom mamma men det gör mig så illa för jag saknar dom ändå och jag är ensam utan. Männen i min familj är pissiga men står för så mycket annat. Det kostar att säga Upp kontakten med dom.
Så nu står jag rakt, visst.. men något ensam. Snart blir ungarna stora och då blir de ryggraden i familjen.
tack howl . xxxkram
Till signaturen “tagen”:
Ensamheten är värst när man bryter. Jag vet inte – man måste sätta upp plus och minus. Jag vet ju inte hur det är i ditt fall egentligen men det låter som du skulle behöva en lång paus för att hitta människor som speglar dig så du mår bra. Vad jag skrev innan står jag fast vid. Det här om glöm inte det. GLÖM INTE DET.
okej jag ska inte glömma det, tack! =)