ETT NEJ ÄR INTE ETT NEJ - I HEMMETS TRYGGA VRÅ
Vad är det som håller på att hända? Isobel twitterlänkade till det här och jag sitter i efterdyningarna av ett jättemysigt bröllop (inte mitt) och läser om Högsta Domstolens nya rättspraxis för våldtäktsfall, som kommer att göra det ännu svårare att driva våldtäktsmål. Och kolla in detta:
När man säger våldtäkt tänker man mest på riktiga ruggiga våldtäkter. Men tar man en man och en kvinna som känner varandra och kvinnan säger att hon inte har lust i dag, men mannen kör ändå. Visst är det oschysst, men kanske inte värt två års fängelse. Det liknar mer en ordningsförseelse.
Detta är ord från kammaråklagare Rolf Hillegren vid City åklagarkammare i Stockholm.
Men tjena! Lite trist att kärringen inte ville, men vaffan. Våldtäkt? Vi var ju hemma! Spöa på’n kan man väl också få göra nån gång ibland när hon tjatar. Bara det är min egen tant. Och vi är hemma. Lite onödigt kanske, men inget att tjafsa om …
VA VA VA!!!
Efter all denna opinionsbildning kring sexualiserat våld, efter den cementerade uppfattningen om att kvinnors farligaste plats är hemmet, kommer denna groda från en kammaråklagare. Nyp mig hårt i armen!
Bli min
Jag kan inte se scener med kvinnomisshadel på Tv eller i filmer, mamma. Jag tänker på dig.
Det är 33 år sedan du och pappa separerade nu. Jag var 4 år och min bror var 7. Jag minns att mina mostrar hämtade oss och att vi åkte hem till mormor och morfar. Jag minns att när pappa var full och gissningsvis våldsam (man lämnar inte hemmet i vild panik utan att det finns en anledning) sprang vi in till grannarna. Jag tyckte om att komma in dit. Hos grannarna pågick det ju ett normalt familjeliv. Och när man är 3 - 4 år så tänker man ju på ett litet barns vis och inte som en vuxen.
Och åren går, 1 och 2. Man fortsätter att bo någon annanstans än hos pappa. Men man har ändå kontakt med honom. Och man älskar honom. En pappa som visserligen är som ett stort barn själv vissa gånger men som man älskar ändå. Hur full han än är när han ringer. Trots att man vid 15 års ålder får veta att han skulle kunna ligga med en. Han är den pappan man har och ingen annan.
Och när man står vid hans kista vid 33 års ålder så inser man att man inte vet vem man sörjer mest:
Den pappan man hade eller den man aldrig fick…
Men man tänker på alla de uppsatsböcker man hittat i pappas lägenhet. Och man tänker på att den som kommer en till mötes där inte är den våldsamme och rasistiske fyllbulten till far man hade.
Det är pappa.
Pappa Nils.
Pappa Nils som växte upp i Ystad och hade drömmar om att bli lokförare.
Undrar om Hillegren skulle resonrea på samma sätt om han själv blir våldtagen?