FUCK THE F-WORD! JAG VILL HA KUK!
Helt jävla otroligt att feministhatet blivit så legio. När jag skrev om det idag på Newsmill förutspådde jag att jag skulle aktivera just det sumpiga, klumpiga, misogyna drägg som jag parentetisk nämnde i artikeln.
Jag konstaterade det jag länge tänkt. Gömdaskandalen detroniserade de rester av feminismen som kravlat sig ur ruinerna av den backlash som rörelsen redan var utsatt för.
Jag kallar mig inte längre feminist. Det är omöjligt. Jag har haft samtal med flera av mina vänner som, liksom jag, tidigare ansett sig vara feminister. Men Marklunds sabotage av begreppets innebörd krattade gången för upphetsade mörkermän som vädrade morgonluft. Nu är det fritt fram att ogiltigförklara all den beprövade kunskap om strukturellt kvinnoförtryck som nätt och jämnt blivit allmängods. Jag stönar när jag ögnar igenom alla korkade kommentarer, för jag är så helvetes less på folk som känner sig hotade av jämställdhet. Det känns ungefär som att försöka argumentera med dem som hävdar att förintelsen aldrig ägt rum.
Jag får mejl varje dag från kvinnor som blivit nertrampade och söndertrasade av män de älskat. Jag kommer alltid att stå upp för rätten att berätta om det systematiska våld, den skrämmande dominans, som vissa avarter till män utövar mot kvinnor.
Men en sak ska ni ha fett klart för er. Jag trivs ypperligt i mäns sällskap. Några av mina bästa vänner har snopp. Eller nej förresten - de har KUK. Kuk nog att inte känna sig små bara för att det finns medlemmar av deras eget kön som bär sig åt som jävla fittor. Som måste trycka ner kvinnor för att känna sig som “riktiga karlar”.
Och nu tänker jag ägna återstoden av mitt liv åt att leka med alla de härliga kukar som inte hatar kvinnor.
Fan, jag älskar ju karlar!
Och apropå det, här är en kloking som fattat galoppen.
Bli min
Åhå Svempa så vi är redan där… vad kan det bero på då…? Kanske är det trots allt så att våld föder våld… inte bara mellan män och män, mellan kvinnor och män eller mellan kvinnor och kvinnor utan att det drabbar barnen också, som ska växa upp i ett hatande samhälle… möjligen finns det en viss miljöpåverkan då…?
Kapten Nemo: Förr i tiden trodde man att människor var goda eller onda… det tro inte jag. Jag tror vi innehåller allt som finns och att det går att gå in i arketypiska skikt och där stöta på denna ondska, som jag ser som något som ligger i ett kollektivt skikt, medvetet eller omedvetet (inte bara jag finns andra som tycker så också). Detta gör att människor i grupper kan utföra de mest bestialiska dåd utan att tycka att de är skyldiga.
Så förklarade många bödlar under andra världskriget tex att de kunde ta död på miljoner judar. De gjorde det för sitt land och de såg verkligen judarna, som de andra, en annan ras, icke-människor, som några som hade konspirationsteorier mot hela världen. Som några som måste utrotas - också barnen - för att de skulle växa upp sedan och i sin tur försöka ta makten över världen.
Alltså det där skrev jag om i går, detta skikt inom människorna… och i dag skriver jag om att “I ett turbulent samhälle uppstår våld”.
Det var detta jag också skrev om senast på Newsmill: Therese Johansson Roco dödades av hat
Detta hat är opersonligt (som jag har förklarat också där) det (hatet) behöver en människa för att ta sig in i världen. Och det är vi som väljer efter vår medvetenhet. Men 15-16-åringar har inte denna medvetenhet om de inte har fått den från vuxenvärlden. Och det handlar inte om att de inte är intellektuellt skärpta i skallen, för mördare och terrorister är det oftast, annars skulle de inte kunna genomföra det de gör. Ta Una-bombaren tex.
Det handlar om att känslomässigt är dessa barn förvridna och hur har de blivit det? Någonstans i vuxenvärlden ligger svaret om man nu inte tror att en del människor föds onda - det tror inte jag. Utan dessa tonåringar, som jag skrev om gick in i ett skikt där de inte trodde de skulle åka fast (så tror alla mördare) att de skulle klara sig undan och att de hade rätt att göra detta mot en annan människa.
Jag skulle tro att vi aldrig får veta något mer om det, trots förundersökningar, för de själva kan inte förklara vad som hände… de var inne i ett kortsiktigt tidsavsnitt där allt till slut handlade om detta att “rättvisa” skulle skipas. Och man behöver inte veta ett skvatt egentligen om dessa barn, som personer.
Katastrofen är fortfarande att de vuxna inte kunde se vad som skulle hända. Att dessa barn fick vandra hela vägen till detta mörka skikt utan att vuxenvärlden ingrep på riktigt. Inte ens när flickan begick ett våldsbrott på skolans område. Hur hade detta behandlats om det hade varit en invandrarpojke som hade gjort detsamma mot en flicka?
Rektorn Christian Wetell hade kunna förhindra ett mord, men det gjorde han inte. Varför?
Man undrar - 51 kommentarer varför kan man bara se en?
Sänder min kommentar en gång till ifall de 51 kommentarer som var publicerade tidigare kommit bort på nåt sätt:
Man måste förstå att kvinnors kritik av manssamhället endast är tillåten i den mån manssamhället tillåter den. Vi lever - nu som då som alltid som förr som i framtiden? - i en patriarkalisk och mansdominerad värld. Kvinnlig kritik av de mansdominerade, hierarkiska maktstrukturerna måste alltid ske tåtassande. Liza Marklunds Gömda är väl ett utmärkt exempel på en sådan anpassning; dvs det är ok att kritisera så länge det samtidigt gynnar en främlingsfienlig line of argument. Då skall det skällas på de svartmuskiga förövarna (kan ju nästan ingå som en slags fosterländsk war-on-terror-gärning)- och då kan aldrig-utan-min-dotter-raseri gå hand i hand med amerikansk fosterlandskärlek.
Men när det gäller den kvinnliga samhällskritik som på allvar utmanar den mansdominerade hegemonin - då kan inga straffsatser vara drakoniska nog. Det finns där ingen bortre gräns för vad sådana sturska kvinnor straffas med - eller hur länge. Det - och - prideparader - det är liksom för mycket. Det är då hatbrott och liknande kommer in i bilden.
Det är därför jag inte tycker om den typ av generell ‘ondske’kritik som signaturen Jibrail kommer med (fanns med bland de 51 kommentarerna).
Det handlar om definierbara maktstrukturer som går att peka ut, dissekera och analysera - och därför förändra.
Inte någon evig generell ondska.
Men det är just den dissekerande och analyserande typen av kritik som kvinnor liksom inte ska syssla med.
De ska inte rådbråka sina små virriga hönshjärnor med sånt - för då kan mannen bli rasande och börja slå vilt omkring sig.
För det krävs faktiskt inte mer än en virrig hönshjärna för att förstå hur enkelspårigt det patriarkala maktsamhället är uppbyggt. Det är liksom så lättgenomskådat att en idiot med förbundna ögon kan se det.
Så det är givetvis slöseri med kvinnokraft att hyperintelligenta kvinnor tyvärr tvingats syssla med den typen av plockepinneri istället för att bli världsberömda forskare som slår alla med häpnad genom sina verkligt nyskapande upptäckter.
Welcome back, Howling Woman! Ja, här står vi vid vattendelaren igen. Personligen har jag så svårt att förstå varför vi inte kan enas kring att det finns ett specifikt kvinnoförtryck, liksom det finns ett rasistiskt förtryck. Det går inte att debattera om vi förnekar historien. Visst pågår det ett förtryck av män också - SNÄLLA MÄN. Men de snälla männen förnekar inte den strukturella obalansen mellan könen. Så: here we go again, alltså.
Tillbaka till ruta ett. Alltid tillbaka till ruta ett.
Ja så var vi där igen… men jag kommer väl från en annan planet, för jag har aldrig blivit slagen av en man utan tvärtom har jag pucklat på dom… och dom tog snällt emot… också den gången jag hällde en öl över en man på krogen, som jag blev irriterad på… fattar Howling woman sånt då…? Är det tillräckligt konkret för damen? Och gästerna runt omkring tyckte också det var kul att jag hällde öl på mannen plus personalen. Dom garvade.. om vi nu hade levat i det där patriarkaliska samhället hade väl männen då slutit sig samman när jag bröt mot ordningen och pucklat på mig…?
Och att en 15-åring nu sitter häktad för att ha skjutit ihjäl sin syster verkar vara beroende av att han har ADHD och inte har blivit tillräckligt omhändertagen varken av mamma eller pappa eller av samhället - mamman orkade inte ens komma på häktningsförhandlingen… nä det är förstås henne det är synd om för hon är offret… inte hennes barn. Ingen av dem säkert, inte dottern och inte sonen. Jo visst ja dottern var offret för hon var ju kvinna, att jag stackars virrhjärna inte kan hålla reda på något så enkelt.
Tack för det epitetet… jag samlar på dom och dom dyker kanske upp i den bok jag håller på med som heter Mitt liv som mayaindian i blogglandet Sverige. Den blir bättre och bättre ju mer jag får höra. Och manligt och kvinnligt finns inom oss alla, det kompletterar vartannat och samarbetar till att bygga upp världen, precis som män och kvinnor alltid har gjort i alla tider. Inte tvärtom…
Ann Helena Rudberg - man undrar - vad är det du vill ha sagt? Att dina erfarenheter är giltiga medan mina inte är det? Jag har stor erfarenhet av hur rättsväsendet fungerar gentemot mångårigt misshandlade kvinnor, jag har också tyvärr lång erfarenhet av att ha blivit utsatt för grovt fysiskt våld av närstående man. Man undrar också lite - känner du inte till att Unni Drougge uttalat stöd för Gudrun Schyman - som alltigenom står för en feministisk världsuppfattning. Hur kan det då förvåna dig att det strukturellt betingade mansvåldet mot kvinnor diskuteras på denna webbplats?
När det gäller hönshjärneriet så skulle det tjäna som ett exempel på det epitet som understundom tilldelats kvinnor av män som inte vill att de tänker så mycket. Annars skulle knappast heller uttrycket finnas. Det var ju liksom inte riktat mot dig.
Dessutom - ann helena - hur beter du dig på krogen och i förhållanden egentligen?
Så kul att du läser flitigt vad jag skriver howling woman… jag kan upplysa dig om att jag sedan drygt 25 år lever tillsammans med en man i ett stadigt och stabilt förhållande och vi har två barn - pojkar - som nu är 20 resp 24 och de har träffat varsin bra flickvän… och vi är så glada som föräldrar för detta… jag och min sambo bråkar aldrig allvarligt… för var och en av oss har lärt sig att man kan inte gå in i det där arketypiska skiktet, som jag upplevde som liten, när mina föräldrar stod mot varandra och det sprakade i luften av ondsint energi…
Alltså det där skiktet finns vet du ,det opersonliga arketypiska som vi alla har skapat genom årtusenden, och det jag lärde mig av det, som hände mig som liten, är att aldrig gå särskilt långt in i det… så därför är min sambo nu mitt tredje långa förhållande… längst av alla förstås… och vi kompletterar varandra precis som män och kvinnor alltid har gjort. Om du vill veta mer så är jag storasyster i barnaskaran och han lillebror och det är också viktigt… medan min mamma var allra minsta lillasystern (tionde barnet) och min pappa var lillebror precis som min styvfar och ingen av dem såg att de sökte sig till varandra för att läka att de alla tre hade blivit av med en förälder i tioårsåldern. Fast de visste att det var så, men medvetenheten sitter långt inne…
Och jag kommer inte ens ihåg när jag var på krogen sist. Jag har inte råd att gå dit och det känns inte särskilt angeläget heller. Jag tillbringar helt enkelt de flesta av mina dagar och kvällar här på Värmdö i vårt hus och i min vackra trädgård, där det ibland blommar rosa syrener, men just nu är det rosor som gäller och så finns här plommon, äpplen, hallon, körsbär, vinbär och krusbär. Rena paradiset faktiskt…
Och vi höll på att bli av med allt vi ägde då på 90-talet när vi just hade byggt om vårt hus och våra räntor gick upp tilll 24 procent… det var samhället som hoppade på oss och det enklaste då hade varit att gå åt varsitt håll och skyllt allt på varandra och låtit barnen höra det också… men vi var en aning klokare än så. Du kan ta del av vad som hände oss mellan åren 2003-2005 i min bok Ett Sekel av Tystnad, där jag också går igenom vad förfäderna har åstadkommit … för allt går att vända i nutid… också det de döda gjorde… man behöver inte bära samma bördor som de gjorde. Och inte heller gå på statens eller överhetens propaganda, men då måste man vara modig nog att ta itu med det som finns inom en själv.
Och i går satt jag och hade dåligt samvete över att jag var elak mot min lillebror när jag var liten, flera timmar satt känslan i tills jag kom på att jag var ett barn då och han var ett barn… herregud vi kunde inte bättre, för de vuxna kunde inte bättre. Är det något mer du vill veta så fråga på…
Och Gudrun Schyman… ja jag bodde på Ängsviksgården… dit hon flyttade 1987 för att ta sig upp i toppen av vänsterpartiet… hon flyttade dit med sina barn för att nån skulle ta hand om dem…
Det var en bostadsrättsförening, men så fort hon hade flyttat in så tog hon över huset och när jag och min sambo (samma som nu) inte längre ville bo kvar så skällde hon ut mig som en svikare… minns det fortfarande tydligt… och det var förstås henne vi svek, fast jag knappt hade sagt hej ens en gång till henne.
Vi hade problem med att sälja vår lägenhet, för ingen av de köpare vi presenterade dög… och nån av köparna frågade mig om det var en sekt som bodde där…och numera tycker ungefär en procent av svenska folket som Fi…
Det fanns restriktioner i hur mycket man fick ta betalt för sin lägenhet, så vi fick ut precis det vi hade satt in plus något påslag för allt arbete vi hade gjort under fem års tid när vi planerade och byggde om huset… men när Gudrun Schyman flyttade så hade hon hjälpt till att ändra på reglerna så att hon fick ut marknadspris….tja är det nåt mer du vill veta så fråga på…
Jaha.
jag tillhör de som vägrar kalla mig något annat än feminist. det spelar ingen roll hur trött jag blir på folk som inte förstår vad feminism innebär, det är jag och jag tänker inte ge efter för folks dumhet och börja kalla mig något annat.
liberaler, konservativa, gröna, feminister, socialister - varför ska just feminister skiljas ut och brännmärkas som häxor. Särskilt om man tänker på vilka kammaråklagare som dväljs i landet.
Dväljs är ett så vackert (och poetiskt) ord och numera så sällan använt att du (Howling Woman) faktiskt gör mig glad när jag ser att du använder det, och det är ju ett perfekt ordval!
Det är sorgligt när ett ord kidnappas och övertas av ”knäppskallar” eller fullständigt slätas ut och förlorar sin mening och jag kan förstå din frustration över att feminism kan ha blivit ett sådant ord/begrepp när det borde vara ett lika naturligt ord som humanism…
Om nu denne kammaråklagare dväljs inom rättssystemet med sina gelikar så kan jag ju inte annat än kalla dom för ”gemena uslingar”!!! Viket de är! Och när det gäller det gentlemannamässiga så tror jag inte de vet vad det betyder…
/Kapten Nemo
Det var rart sagt.
Någonstans blir jag så trött på den här diskussionen! Ordet “feminist” har varit förstört länge. Som så mycket annat är det en liten grupp som förstör för mångfalden, när de uppmärksammas för sina dumheter. När jag gick i högstadiet var den allmäna åsikten att en feminist, det var en som inte rakade sig under armarna. I gymnasiet förändrades bilden och plötsligt var en feminist någon som HATADE män och ville roffa åt sig själv av allt det goda. Nu är en feminist en tråkig tant som lägger ner för mycket tid på att bråka om att Herr Gårman borde få en Fru och att GB-glasgubbens ensamma dagar är slut…Nej, feminismen är tyvärr ett kaserat ord, för allt för många har fel bild och uppfattning om vad det är. Jag tror tyvärr inte att man kan ta tillbaka det och få alla att inse vad dess egentliga innebörd är, men jag tror fortfarande på genuslikvärdighet. Eller tror…Jag VET att könen är likvärdiga, de som ställer till det är ju de som tror…
Hejja Unni…<3
Jag tror inte alls att ordet ‘feminist’ är förlegat - bara obekvämt. För den makt som återtagits av den manliga hegemonin sen Könskriget. Det var en framgångsrik smutskastningskampanj. En välriktad spark mot kampen mot mäns våld mot kvinnor. Sen dess har det ökat - och förpassats ur det offentliga tillbaka till sin naturliga hemvist - hemmets inte alltid så lugna vrå.
Nu är våldet tillbaka bland ‘vardagsbrotten’ och våldtäkterna har omvandlats till ‘ordningsförseelser’. Och skadestånd för kvinnomisshandel ligger fortfarande på samma nivå som parkeringsboten.
orkar inte läsa texten, jag slutar läsa vid “kvinnohat” och “helt otroligt att feminismhat blivit legio”… Men jag måste ändå säga att “jag vill ha kuk” är fel rubik om den är skriven av en feminist! För feminister är alltid bisexuella och att uttala sig så vore i deras öron “sexistist” eftersom slidan inte får antas vara anpassad för penisen…..
tack för mej
PS: Svenskar är riktigt skadade i huvet, i alla fall de flesta och främst den kvinnliga delen av svenska befolkningen… jag är så glad att jag inte är svensk! skulle skämmas!
Grattis, Marco, till den mest puckade kommentaren hittills!
Men visst flera sidor av slutet du skriver…. Det påstås finnas många män som hatar kvinnor men jag har då inte träffat en enda däremot verkar det finnas en hel del kvinnor som hatar andra kvinnor samt kvinnor som tar feminism som ursäkt att uttrycka sitt manshat. Däremot finns det många män som hatar sitt egna fittaberoende och det bör man ta på allvar, det finns egentligen bara en sak att göra åt det problemet: Knulla dem.
Att både män och kvinnor svinar sig i sårat vemod efter ett uppbrott är nog inget nytt men antagligen har det med könet att göra vem man berättar det för, för jag hör en massa om jävliga kvinnor som sätter åt killen när förhållandet är slut, sällan tvärtom. Håller dock med om att det är skönt att knulla, det har till och med hänt att jag gjort det och det har inte bara varit för artigheten skull, men visst är det trevligt att göra ett gott intryck ändå.