Manifestationen i Humlan samlade kanske inte ett hisnande antal, men vädret var strålande och flera av talen likaså. Framförallt det som hölls av representanten från Ung Vänster - kan ni pleeeze hjälpa mig att fylla i hennes namn här, hon är nämligen så fett värd en eloge.

Vet inte riktigt hur jag ska beskriva det, men det är en speciell känsla bara. Den kommer över mig varje gång jag strålar samman med människor ur den nya medborgarrörelsen. Jag står i en mängd som en i mängden och tänker varje gång: Så oglamoröst! Och med det menar jag absolut inget nedsättande. Tvärtom.

Men det finns verkligen inget spår av glamour i det här sammanhanget. Det finns passion och engagemang. Det finns mångfald. Och gemenskap. Kanske är det frånvaron av uttalade hierarkier som skapar denna samhörighet. Frånvaron av elitism.

Det är väl detta med äkthet. Äkthet och glamour synkar inte.

Och jag drabbas av det bitterljuva vemod som infinner sig när något är nytt och oförstört - hur länge ska det hålla? Kommer rörelsen att klara av att bevara sin oskuld i etablissemangets jättebordell? Kommer frestelserna och lockerbjudandena att korrumpera? Smaken på makt att ge mersmak?

Kommer ideologiska motsättningar att söndra? Kommer behovet av mediestrategier att skapa statuspositioneringar och elitism?

Och den värsta farhågan: Kommer de systembevarande, “terroristbekämpande” styrkorna att lyckas slå ner rörelsen?

Antagligen går det att påverka.

Om vi gör det. Påverkar.