FÖRSTA BIDRAGET!
OBS! Viktigt meddelande till er som är med och skriver färdigt Kroppens Befrielsefront!
Bidrag har börjat komma in redan, och jag tog mig friheten att publicera det första, eftersom det var en modig tjej som snabbt tog det första steget. Det börjar på s 194. Läs det! Har ni redan skrivit går det säkert att ändra så att ni kan foga in det. Jag hjälper såklart till att pussla och pyssla, det är ju det jag är till för och jag tycker bara att det är kul.
Jag inser att jag måste förkorta tiden för varje nytt kapitel, annars kan många bra bidrag gå till spillo.
Därför ska vi försöka föra en löpande diskussion här på bloggen om den fortsatta handlingen. Processen är dynamisk och organisk, den är ny för både mig och för er.
De bidragsgivare som skrivit bra, men som överlappar får en personlig vägledning av mig för att kunna ändra en del i texten och gå vidare.
Ni får hemskt gärna ställa frågor till mig om ni undrar över något, exempelvis om ni har en idé om hur det ska fortsätta. Ta ut svängarna! Och gör det gärna med lite humor.
Nästa deadline är nu på måndag 6/7 kl 12.00. Kör!
Här är en presentation av den första medförfattaren. Kräm för henne!
Anja Ek
43 år
Frilansskribent. Skriver reportage åt veckotidningar och månadsmagasin.
Bor med min man Stefan 43 och barnen Joel 19, Jesper 18 och Victor 8
år i Karlskoga.
Flitigt publicerad i veckotidningar och månadsmagasin.
Kommer ut med min första barnbok på egna förlaget “Sweet Worlds
Poetry” i september, som är den första boken i en serie.
Deltar på Bok och Biblioteksmässan i Göteborg i September med den.
Har också precis skrivit klart min första roman, en kriminalhistoria
som jag haft ambitionen att göra lite annorlunda än andra
kriminalromaner, där mord avverkas på löpande band utan några
känslomässiga konsekvenser för anhöriga och andra inblandade.
Jag lever i dag på mitt skrivande, men min dröm är att kunna leva på
att skriva fiction.
När jag läste om det här bokprojektet bestämde jag mig för att jag
skulle vara en av medförfattarna. Jag sa det till min man och han
svarade. Jag vet att du kommer att bli det, sa han.
Jag är så lycklig över att det blev så! Tack, tack tack.
Jag skrev mitt kapitel samma dag som du lade ut sista delen på
bloggen. Jag tycker inte att det var så svårt, för jag gillar
verkligen ditt sätt att skriva och jag kände, inte minst efter att ha
lyssnat på “Boven i mitt kärleksdrama” att vi skriver inte alldeles
olika, du och jag. Jag har just nu ingen uppfattning om hur “kroppens
befrielsefront” kommer att sluta. Det är något som kommer att växa
fram. Det är samma med min roman “När löven faller” som utkommer på
eget förlag inom kort. Det är inte alls det slutet jag hade tänkt mig
från början.
Bli min
Det blev en driven och snabb skribent som var först ut efter Unni. Jag tycker att det är oerhört spännande att följa hur det här kommer att utvecklas.
Är det okej att komma med synpunkter även om man inte själv får till något bidrag?
Jag tycker att Unni ska redan innan det läggs ut något ta bort uppenbara utslitna fraser som
“Hans ögon var som outgrundliga brunnar”
Annars tycker jag att bidraget var bra…
Det är så hett i mitt sovrum och jag måste sova….
kräm
Tack, Eric - eller det kanske är medförfattaren som ska tacka dig. Allt som publiceras ska genomgå en ordentlig redigering efteråt, och justeringar kommer också att kunna göras under resans gång.
Men det är mer än välkommet med synpunkter som dina. Vi ska öppna en egen avdelning för bara det här projektet så kanske en diskussion kan pågå parallellt - det vore ännu roligare. Så kom gärna tillbaka med kommentarer!
Tack Eric för synpunkten. Det är alltid välkommet att höra andras åsikter. Personligen tycker jag att det kan vara helt okej att använda en och annan sliten fras emellanåt, inte av lättja eller för ofta, men i sällsynta fall då det passar bra och känns overkill att hitta på en ny. Det gjorde det för mig i just i fallet med ”outgrundliga brunnar”. Sedan finns det ju en anledning till att vissa metaforer blir utslitna. Helt enkelt för att de är bra…
Men vad menar du med att inte få till något bidrag? Kom igen nu, Eric. Tänk inte så mycket, utan låt orden flöda. Ser fram emot att få läsa ditt kapitel.
Just så, Anja! Coolt att du uppmuntrade Eric. Vi måste ju dra det här lasset ända fram nu. Det är fritt fram för spekulationer om vad som ska hända senare i handlingen.
Pyzz!
makten är mer arrogant idag än då…..gjort sig onåbar…dessutom leker den i samma sandlåda som media, journalister och lobbyister. almedalen är väl ett lysande exempel på hur något som en gång var folkligt blivit etablissemangets röst. samma övertagande är redan i full gång på nätet åxå….. trevlig sommar
shit kommentera på fel ställe
Cool idé, onekligen!!
Jag har en historia i mig, något jag upplevt och som satt sina spår för all framtid. Men jag vet inte riktigt hur jag ska få ur mig det, skulle uppskatta all hjälp jag kan få.
Du får gärna höra av dig, Unni, när du har tid o lust så kan jag dra storyn i korta drag, du som faktiskt är en erkänd författare kanske kan avgöra bättre än jag själv kan, om det är något värt att kämpa med eller om jag ska släppa saken och läsa istället för att skriva?
I min värld har mitt “öde” det mesta som en bra bok bör ha; kärlek, spänning, ovisshet, förtvivlan och hopp, och otroligt nog-ett lyckligt slut. (Jag tycker själv att det är smått otroligt, eftersom det fanns vapen och hot och utpressning med i bilden, så att jag, en (då) ensamstående mamma, lyckades snärja mig ur allt kan jag liksom inte få ihop riktigt!)
Nåja, ska lägga mig och lyssna på din första tpb-bok nu, den har precis laddat ner.. Tusen tack!
Jessica
Det låter skitspännande, Jessica. Jag vet en tjej som skriver true stories och är intresserad av fler berättelser. Om du mejlar mig på unnidrougge@unnidrougge.com så kan jag vidarebefordra dig till henne. Du är också välkommen att bidra med ett kapitel i min bok! Kräm på dig!