Igår läste jag en bloggpost på Netopia, denna ulv i fårakläder som låtsas vara öppen för diskussion kring nätfrågor när det egentligen bara är en sambandscentral för lobbyn. Posten var en översättning av vad en Silicon Valley-snubbe vid namn Jaron Lanier hade skrivit, och det var nedslående läsning. Han dissade hela deltagarkulturen på internet och ansåg att kollektivet bara vattnar ur de strålande individuella idéerna och gör upphovsmännen till ena fattiga stackare om vi ska tillåta fri spridning och open source. Så uppfattade jag hans budskap iaf. Dessutom såg han jävligt dum ut på bilden i sina fula dreads, men det hör inte till saken, kunde bara inte låta bli att anmärka på det. Vad jag fäste mig vid, och vad som gjort mig alldeles upplyft ett helt dygn, var kommentarerna av nicket “Steelneck”. Något så visionärt glödande var det längesedan jag läste. Därför tar jag mig friheten att saxa lite ur Steelnecks text:
Det nya är inte bättre på vad det gamla var bra på, det nya är bra på något helt nytt, annars hade vi inte talat om något nytt, bara utveckling av det gamla. De som tittar ut genom fönstret och bara torrt konstaterar vad de ser, ses under ett disruptivt skifte som så radikala att de ignoreras.
Och vidare, längre ner:
Inom den etablerade politiken görs precis samma sak. IT-råd och strategigrupper skapas där de mentalt obekväma skuffas undan, gärna utan medel och resurser. Sådana här grupper är ingen lösning, det är ett symptom. Vi ser det också som symptom när alternativ till rådande lösningar efterfrågas. De som ropar på alternativ när de gamla lösningarna slutat fungera, begär att vi skall ljuga för dem. Förändringen sker inte förrän det har tagit slut på folk som kan ljuga trovärdigt. Vi har aldrig tidigare vetat på förhand vad som skall komma när det gamla slutar fungera. Det viktiga är att inte fastna mentalt i det gamla och se realister som obekväma tokradikaler. Nätet som fungerande idé är 40 år gammalt och det är bara 10 år sedan som vi allmänt började ha tillgång. Det är en mycket kort tid av samhällsomdaning. Vem som helst kan i backspegeln inse att inte ens de mest insatta hade en aning vad som skulle komma när förbränningsmotorn bara var 20 år gammal och bilen knappt påkommen. (min kursiv)
Senare:
De som slåss mot förändringarna ser antagligen hot och de som ser möjligheterna välkomnar dem. Dock, mycket viktigt, rädda människor är farliga människor, i synnerhet de med makt eller vapen i hand. Mardrömmar är inte mer sanna än förhoppningar, men handlingarna baserade därpå skiljer sig radikalt. Det kan låta teknikdeterministiskt, men utvecklingen är idag ett faktum, vi börjar så smått t o m närma oss vad som kanske kommer att kallas det postdigitala samhället och förändringen är lika stor, om inte större, än skiftet till det postindustriella. Många paralleller till det förra stora skiftet från jordbruk till industri kommer att kunna dras.
Skälet till att jag öht fick upp ögonen för det här upplysande resonemanget (ni kan läsa det sin helhet som kommentar #9 i posten) var att Kjell Häglund twittrat om saken. Detta är internet. Det är så jag vill att det ska fungera. Att medborgarna inte längre kan tystas när de säger som det är, att kejsaren inte har en tråd på kroppen.
Det är som Steelneck skriver, “att information, oavsett dess innehåll, är som tandkrämen, väl ute kan den inte stoppas tillbaks i tuben.”.
Och därför kan inte dumhet stå oemotsagd. Inte än så länge.
Är inte detta något att slåss för?
Jaha, nu har jag alltså, intet ont anande blivit en medlem i Kulturskaparna som gått ut med ett manifest i SvD om hur vi på internet ska kunna få betalt för våra alster i enlighet …
Med darrig förväntan tog jag emot en Kinatillverkad e-boksläsare. Nu jävlar skulle det bli åka av. Bara några timmar senare längtade jag efter att få en iPad i min ägo istället. Låt vara för den …
Som det är den internationella kvinnodagen känner jag mig förpliktad att hålla mig till ämnet i fråga.
Eller vänta … frågan jag tänkte ta upp är barns rätt till en trygg uppväxt. Men det är väl …
Vi tänker ofta på äldre tiders barbari. Att det är skönt att vi inte tillåter sådant nu.
Som tvångssteriliseringar. Idag snor myndigheterna barnen från olämpliga föräldrar istället.
Eller familjer som fick leva på kålsoppa dag ut och …
Floskler. Titta på första delen av det här nyhetsbrevet.
Förändring på gång!
Trender inför tigerns år 2010
Märkligt yrke
Vad är det som gör att vi lyssnar till vissa människor? Att så många kan ett par meningar av Dr …
Ofta börjar det riktigt bra. Nästan för bra. De är skickliga på just det där: en bra början.
De talar gärna om viktiga värden. Moral. Hjärtefrågor. Det är ett suveränt sätt att öppna hjärtan och plånböcker …
Jag hörde på Vetenskapsradion att behovet av rättvisa och jämställdhet sitter i hjärnan.
Då borde alla de som inte vill uppnå jämställdhet vara hjärnskadade
Nu håller jag på att spela in Heroine som ljudbok. Vilken galen roman jag skrev då!
När man suttit i timmar och läst in text blir man ganska kvaddad. Så jag kan bara servera er:
Dagens i-landsirritation: …
Idag är det bara väder. Väder på nyheterna, väder på allas blåfrusna läppar. Även jag talar om vädret.
Jag cyklade till E-badet i tjugo jävla minusgrader tjugo över sex och höll på att förfrysa fingrarna. Duschade, …
Idag är en sån dag då jag önskar att jag aldrig öppnat ögonen.
Jag vill tillbaka till la la-land, till mina blåögda illusioner, till barnatron.
Jag vill bli dum igen.
Jag hade kunnat bli livscoach och uppfinna hjulet, …